torsdag 21 augusti 2008

Hus is da skit

Tre i familjen har fortfarande semester. Den fjärde jobbar. Tre i familjen är på bortaplan. Den fjärde tycker nog det är skönt.

Vi, dom tre i familjen, befinner oss hemma hos mina föräldrar. Fast mina föräldrar är inte hemma de har dragit till det lilla huset i lilla byn i frankrike. Så vi är här i deras hus utanför stan och leker idyll och passar katten Allan.

Det är inte lätt att få A att fatta att han kan röra sig fritt här utan att hela tiden ha mig i hasorna. Stadsungen. Betongungen blir förvirrad av att hans mamma plötsligt säger, det är ok, sparka iväg du på din sparkcykel. Jag är här hemma och bakar kakor tills du kommer tillbaka. Hemma, med en nästan 9 kilos skrattandes och tjoandes lillebror i bärselen, flåsar hans mamma honom i nacken och hojtar, akta bilen, oj nu kommer en lastbil, se upp för moppedåren, akta...

Asfaltsungen blir förvirrad av att jag nästan irriterat säger åt honom att han faktiskt kan gå själv ner till lekparken och leka om han vill med de andra gårdsungarna. Hemma har jag ett osynligt band mellan honom och mig som är på 20 meter och inte en meter längre.

Nä, men skämt å sido. Det är sån skillnad att bo i hus. Det är en frihet. Jag märker speciellt på A att han älskar att vara här. Han kan gå ut när han vill. Behöver inte vänta på att F ska vakna eller på att hans mamma ska hinna packa ner allt som kan behövas för en tur ut. Här leker han på ett helt annat sätt. Helst vill han hela tiden få något litet projekt att göra i trädgården. Min lilla trädgårdstomte.

Det blir inte så fritt och spontant hemma, det måste hela tiden klaffa med något annat, F:s mat och sov klocka. Det är inte så himla enkelt när man bor tre trappor upp utan hiss att bara ta sig ut och lira lite fotboll en kvart innan maten som vi kan göra här. Det är inte heller speciellt lätt att ta sig till något ställe runtomkring oss där vi bor, där man kan leka, eftersom de bygger bort varenda liten skogsglänta och lekpark som finns. Det blir alltid ett projekt att göra minsta lilla. Inte så enkelt och spontant hemma.

Jag älskar att vara här för det innebär att livet blir även lite enklare för mig. Love it!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag säger bara det, du tar orden ur munnen på mig. Vi får sucka i kapp där hemma i betongen. Tjipp!