Roberto - min personliga tränare

Jo, det är sant. Jag har fått en personlig tränare. En alldeles egen. Det är så skönt. Lyxigt. Nu äntligen kan jag få bukt på min foglossning som har gjort min kropp 10 år äldre än vad den är. Min TENsapparat kan hälsa hem. Tack and goodbye.

Min personliga tränare är en kille som verkar ganska schysst. Träffade honom snabbt igår då jag skrev in mig. Jag fick ange min ålder, längd och vikt. Det var lite läskigt men han utstrålar trygghet så det var okej. Jag fick även göra några övningar så att han vet i vilket tillstånd min gamla foglossningskropp befinner sig i. Det var ju mer än okej. Kroppsligen är jag som en 29-åring. Me like Wii Roberto. Ja, jag döpte honom till det.

Jag har nämligen fått Wii Fit. Hahaha...

Jag ger Wii Roberto ett halvår att hjälpa min kropp hitta den rätta balansen, hållningen och styrkan. Kan det lyckas tro? Kan Wii Roberto hjälpa mig? Vi får se, för jag hinner då inte se någon riktig tränare i en riktig svettig träningslokal.

Fortsättning följer...

Sportfiskare

Under våra äventyr uppe i norr. Åkte vi i den bästa bilen. Vi var det bästa gänget. Enligt A. Det bästa gänget var självklart Kjell-Ivar, F, A och jag. Under våra bilfärder hade vi roliga samtal. Bland annat berättade A för oss vad sportfiskare är. Vi hade då precis lämnat en skogssjö där de hade inplanterad fisk. Det stod några fiskare lite här och där längs med strandkanten. A hade frågat mig varför en gubbe satt med fyra spön samtidigt. Jag hade slöt svarat: - sportfiskare!

A hade nog funderat vad jag menade med det och kommit på det under bilfärden. Jo, så här är det. Det finns olika typer av sportfiskare. Farbrorn med alla fiskedrag i hatten, är han en sportfiskare? Icke. Han som har gummistövlar upp till armhålorna? Icke. Kanske gubben som spottar tre gånger på masken? Nä.

Nä, A upplyste mig och superfiskaren Kjell-Ivar att tennisfisken och fotbollsfisken var de vanligaste av sportfiskarna. Det finns andra sportiga fiskar också men tennisfisken och fotbollsfisken var vanligast. Sportfiskarna är jättesvåra att få upp, oftast är det de lata fiskarna man får på kroken.

Så, nu vet ni det.

Hemma bra men borta bäst

Hemma. Jag, A och F är hemma. Vi är hemma efter vårat lilla äventyr uppe i norr. Man brukar ju säga "Borta bra men hemma bäst" men jag vete tusan.

Ja, lugn nu Kjell-Ivar och Margareta vi tänker inte flytta in hos er även om vi har haft det underbart. (Tack ännu engång för att vi fick komma till er.) Det jag menar är att när vi lämnade denna norrländska idyll bakom oss och seglade ner mot Bromma flygplats tänkte jag bara "Ånej, nu är man här igen!" Speciellt när bilen närmade sig den södra förorten som jag bor i, då undrade jag verkligen vad jag håller på med. Här kan man ju för tusan inte bo. Det är ju så otroligt fult.

Kl 07.00 blev jag ännu ner övertygad om att mitt hem befinner sig på fel ställe. Vaknade inte till F eller A utan till de satans grävskoporna och till någon maskin vars enda uppgift är att trycka ner och vibrera sand. Hela sängen darrade och då har jag ingen lyxig säng med inbyggd masagefunktion. Tänderna skallrar. Höfterna skallrar. Har inte byggjobbare semester? Aldrig någonsin? Kan de inte bara ta en time-out och sätta sig under ett parasoll och ta en bira?

Jag är så trött. Suck! Jag har precis kommit hem men vill genast iväg. Jag vill ha lugn och ro.

Det är jobbigt, att inte trivas där man bor. För det är alltid hit jag återvänder. Jag återvänder efter semestern, utflykten, äventyret, dagiset, jobbet till ett hem som ligger på fel ställe. Det kan ju inte vara rätt. Innanför väggarna trivs jag ganska bra, lite små grejer som jag vill fixa till men annars är allt okej. Öppna spisen är ju mer än okej.

Det är när jag tittar ut. När jag öppnar fönstret eller balkongdörren. Allt är fult och bullrigt. Det låter hela tiden. Alla möjliga utryckningsfordon, bilar och byggmaskiner. Det är då det kryper i kroppen. Jag trivs inte när jag ska gå ut med ungarna. Vart ska de vara? De bygger ju bort varenda grönplätt som finns här. Det är nästan så att jag får panik. Nej, jag vill bara bort igen. Jag vill verkligen inte bo här.

K, vi måste verkligen ta våra körkort och ta vårat pick och pack och dra bort från stan. Uuuuut på landet, det är där jag vill bo.

Twitter

Kommer att Twittra mest nu under den närmaste tiden. Så håll ett öga i högra marginalen om ni vill veta vad som händer just nu. ;)

Twitter kvitter

Frimärksallergi?

När man åker bort skickar man oftast vykort till dem man saknar och det är precis vad vi skulle göra, Jag, A och F. Vi är borta från pappa K. Köpte frimärken men A upptäcker ganska snabbt att de här kunde vi ju inte skicka till Pappa K.

- Men mamma, de här kan vi ju inte skicka till pappa!

- Nähä säger jag ganska förvånat och varför inte det?

- Jamen pappa är ju allergisk!

- Mot frimärken?

- Hundar! Han tål ju inte hundar mamma!

Han har så rätt min lilla A. De fina frimärkerna föreställer en massa hundar. Undra om K även är allergisk mot pappershundar. Jag klistrar på ett frimärke på ett vykort. Vi får väl testa.

Inköpslista enligt A

Måste bara visa hur våra inköpslistor ser ut nu för tiden. Igår skulle vi som bilden visar handla saft, cocktailtomater, citron, chili, persilja och pasta.

Les enfants! Entrez et manger!

De rusade till bords. Dofterna gjorde en tokig av lycka. Det var tortyr att stå och laga detta. Det var super gott, super bon!

Fast nu när jag tittar på bilden ser det ju inte klokt ut. Proportionerna är ju helt upp åt väggarna. Om tomaterna är i normalsize är ju pastan gigantisk. Men om pastan nu är i normalsize vad är det för små pyttepytteminisize tomater jag fått tag på? Och var tog 800 gram scampi vägen på bilden? Obs det är heller inget vanlig mattallrik utan ett uppläggningsfat med en diameter på ca 50 cm.

Men oavsett proportionerna var det himmelskt gott.

Modernisera folkdräkten

Om 15 dagar släpps den finaste sneakern av dom alla, SNS5000. Dalkullan vill ha dom. Tänk att få vandra omkring på kurbits. Måste vara sagolikt skönt. Det är jag och en massa nördiga samlarfreaks som kommer att stå med näsorna tryckta mot SNS fönsterrutor men det är bara jag som kommer att använda dom.

Nästa midsommar ska jag sätta på mig folkdräkt och sneakers. Min nya grej.

Jag har två favoritkuddar

- Mamma! säger A och samtidigt gosar in i F:s hals och kinder.

- Mmmm...vaddå? säger jag lite trött efter att redan kl 08.00 på morgonen hört Mamma! 1000 gånger följt av en fråga som jag nästa måste kolla med Wikipedia innan jag svarar.

- Mamma! Vet du varför jag tycker så himla mycket om F?

- Nä! Säger jag lite yrvaket.

- Mamma, jo, han är så mjuk. Han är lika mjuk som en kudde. Han är precis som en kudde mamma. Tänk om du skulle ta fel mitt i natten mamma. Va tokigt mamma, säger han och skrattar och gosar in i F igen som gurglar och skrattar tillbaka till sin lika tokiga storebrorsa.

Pucko!

Nu har jag efter att fått prata med meckarkillen löst det hela. Det var ju faktiskt han som presenterade jobb och pris på ett väldigt dåligt sätt. Så nu får jag pengarna tillbaka. Men det var lite surt, han erbjöd sig att montera dit mina gamla delar istället om jag inte var nöjd. Klart som tusan att jag inte vill det, pucko! Jag vill överhuvudtaget helst inte dit igen utan hellre gå och spela fotboll med A.

Ofrivillig Pimp My Ride

Idag är jag arg på Babyproffsen. Flyförbannad snarare. Fast jag är glad samtidigt för att meckarkillen förhindrade att F skulle få tinitus. Minsta lilla rörelse har fått vagnen att gnissla så högt att jag förstår varför F inte har gillat att ligga i den. Nu har jag fått alla slitna gnisslande plastdelar utbytta. Men på köpet blev jag rånad. Lurad. Det var som om jag plötsligt befann mig på drottninggatan och pekade på någon av de tre muggarna efter en pappersboll som aldrig fanns.

Jag hade tidigare ringt till Emmaljunga och frågat om man kunde köpa såna där plastdelar som nu var utslitna. Javisst kunde man det tjoade en emmaljungatjej glatt tillbaka i luren. Ja och vad kan de kosta då? Du får dem. Ok!?? Schysst!

Men nu har jag väntat och väntat och väntat och inga plastdelar har trillat ner på hallmattan. Ingen glatt tjoande emmaljungatjej har jag heller inte fått tag på igen. Så idag när jag råkade gå förbi Babyproffsen på Hornsgatan, tänkte jag, kanske de kunde hjälpa mig.

Självklart, jag har delarna i verksta´n säger meckarkillen, det fixar jag på en halvtimme. Jag tar 40 spänn styck för dem och en hundring för att fixa´t. Tänderna glimmade till i leendet jag fick av meckarkillen.

260 spänn blev en halvtimme senare 500 spänn. Hur gick det till?

Hur jag än förklarade att det var inte priset vi kom överens om, gav de sig inte. Nu hade de faktiskt gjort en totalmakeover på min gamla skruttvagn och det borde jag ju vara tacksam över ansåg de. Jo visserligen, men jag blev inte tillfrågad om jag vill ha denna makeover som jag förövrigt inte kan se med blotta ögat. Vagnen varken skiner eller glittrar. Inte heller har den fått några häftiga specialfunktionen efter deras kassa Pimp My Ride försök. Pumpa däcken kan ju knappast kosta 240 spänn.

Jag ville ju bara ha de fyra plastdelarna utbytta. Det var det jag lämnade in vagnen för och det var det jag ville betala för. Babyproffskvinnan sa att om jag inte betalade de 500 spännen skulle jag inte få ut vagnen. (?) För de kunde ju inte ta tillbaka totalmakeovern de gjort på vagnen. Det fattade jag väl. Jag blev så chockad av allt som ramlade ur denna kvinnas illröda mun.

Tog hennes namn, betalade och gick vidare.

Än är inte sista ordet sagt...vänta bara...nästa hållplats: allmänna reklamationsnämnden! För det är väl dit man vänder sig? Eller kan jag kontakta REA tro?

UPPDATERING: Nu har jag efter att fått prata med meckarkillen löst det hela. Det var ju faktiskt han som presenterade jobb och pris på ett väldigt dåligt sätt. Så nu får jag pengarna tillbaka. Men det var lite surt, han erbjöd sig att montera dit mina gamla delar istället om jag inte var nöjd. Klart som tusan att jag inte vill det. Jag vill överhuvudtaget helst inte dit igen utan hellre gå och spela fotboll med A.

Lurar jag mig själv med huvudet i sanden

Ska jag sitta här med huvudet i sanden länge till, det undrar jag. Jag är så jäkla feg, måste ta för mig. Men vad är det jag ska ta för mig då? Vad ska jag roffa åt mig. Ingen aning. Fast det är inte sant. Jag har hur många projekt i huvudet som helst. Jättemånga. De är för många. Det är det som är problemet. Var börjar jag? Vilket börjar jag med? Vem ska jag bolla med? Fröken V eller Fröken Jansson? Kanske med Fru Falk?

Jag sitter med mina projekt och tänker på dem. Tänker på dem?

Jamen, det är ju roligt. Eller inte. Nu måste jag verkligen dra upp huvudet ovanför ytan och börja sortera mig. Ja, Jag måste sortera upp mig. Lägga mig i två olika högar. Kastahögen. Sparahögen. Sparahögen är de projekt som faktiskt är någorlunda realistiska som jag kan förverkliga.

Efter min mammalediga period måste jag komma igång med mitt. Mitt mitt mitt. Måste bli ego. Det är jag så jäkla dålig på. Jag sätter hela tiden A, F och K först och sist kommer jag. Fegt. Ja, det är jättefegt. Men enkelt. Och så jäkla typiskt kvinnligt. Jag kräääks. Men så är det JUST NU.

Jag är varulven i videon, som springer ifrån mig själv och så kan jag ju inte ha det. Vill inte fega ur. Vill inte vara rädd. Vill inte ha huvudet i sanden. K försöker pusha hela tiden och jag bangar och skyller ifrån.

Det måste bli ett slut på det hörneni. Foglossningsmamman rycker upp sig. Jag spänner på mig bältet. Trycker ihop höfterna. Rätar på ryggen. Dricker ett glas vatten och går och lägger mig.

Imorgon ringer jag Fru Falk och Fröken V och frågar om de vill bolla med mig?

Grönprickigt bröd?

Nu på morgonen när jag skulle sätta tänderna i mitt lilla goda ego. Hejdade jag mig. Det var fullt med gröna prickar. WTF?? Mögligt? Men jag bakade det ju för knappt 12 timmar sen, hur är det möjligt?

Kan någon förklara, varför har solroskärnorna blivit knallgröna? Ser ut som jag försökt varit lite rolig och doppat de små kärnorna i grön äcklig karamellfärg.

Nej, de är inte gamla. Förpackningen är nyköpt och bäst före datum är år 2009. Jag kollade även de ogräddade solroskärnorna som ligger kvar i påsen. De ser helt "normala" ut. Hur kan det ha blivit så här? Mitt ego har fått sig en rejäl törn nu. Hjälp mig nu, snälla!

Gröna prickar är inte direkt smickrande för ett bröd. Man associerar ju direkt till något annat äckligt.

UPPDATERING: Kollade med Riddarbageriets Johan och Emma, tydligen så är det linfröna som sätter igång en kemisk reaktion. Det borde jag fattat själv. Jag har ju arbetat med lin i alla dess former i en massa år. Sen fick jag även lära mig att har man valnötter i så blir de lila. Det är ju en finare färg i ett bröd än mögelfärg. Tack tack...

Pinsamt enkelt

Men varför har jag inte gjort det här tidigare? Jag kan inte fatta det? Det är ju pinsamt faktiskt. Jag bakar jätte gärna så det är inte det att jag aldrig har bakat, men hur har det kunna gå 35 år innan jag bakar min första fillimpa? Är det bara för att det inte ha stått på löpsedlarna.

- HALLÅ! VÄRLDENS ENKLASTE BRÖD, FILLIMPA!

Sorry ICA, Konsum-Coop-kedjan, Willys och sorry Gamla Enskede Bageri jag bakar hädanefter mitt egna bröd. Är fortfarande i något slags chocktillstånd. 90 minuter tog det, från att jag plockade ut alla mjölsorter till att jag kan sätta tänderna i en färdig macka med ost på.

Underbart! Tack Josephine för ditt enkla recept.

Sömnpiller

Skit vilket sömnpiller boken är. Körkortsboken alltså. My god! Det här kommer nog inte bli så lätt som jag trodde.

Jag satte mig nu tidigare entusiastisk och började gå igenom vad pärmen innehöll. Skrattade högt när jag klarade av skylttestet ganska bra. Likaså ett annat testhäfte som handlade om själva körningen. Högerregeln och helljus på, väjningsplikt, blinka och håll avstånd.

Allt var roligt i de små häftena När jag sen satte mig för att börja läsa den riktiga tjocka boken föll ögonlocken plötsligt ner som furor. Det gick inte att öppna dem igen. Bara i 5 sekunder åtgången för att sen totalt falla kaboom. Tvärkört. Nu måste jag förlita mig på kunskapen jag pluggande in för 5 år sen. Skit också!

Nu tar jag med mig boken till sängen för nu tänkte jag sova. Gonatt!

2 x 180

Jag har hängt vid fotbollsplanen hela dagen. Tyvärr ingen grön fin oas utan en grå och dammig. Vi har sparkat grus och skrotat runtomkring grusplanen i timmar. Min livs längsta fotbollsmatch. Jag trodde matcherna var 2 x 45 minuter men den här pågick 2 x 180 minuter. Enda gången jag kunde locka iväg A var när jag mutade med en gräddbakelse från bageriet.

Så i halvlek gick vi till bageriet och käkade goda bakelser med färska frukter på. Försökte verkligen dra ut på fikastunden in i det längsta. Jag sippade och sippade och sippade. Små små sippar av kaffe. Min latte var iskall när jag tog sista sippen. A hoppade ner från stolen och ville iväg och fortsätta matchen. -Nuuuuu mamma! Koooooom då!

Nu ligger min lilla fotbollskille med röda fina kinder och sover gott. Jag ska nu ut till min lilla balkong och börja läsa körkortsboken. Tar nog även med något gott att dricka.

Är det en hägring, eller på riktigt?

Ja, nu börjar det verkligen arta sig. Börjar verkligen närma mig en milstolpe. Idag skaffade jag även körkortsböckerna och postade tillståndet.

Nu börjar jag se någonslags bil i horisonten och körkortstanten som fladdrar glatt med körkortslappen.

Varnar känsliga ickeföräldrar, stark bild!

F checkade in på SPA medans jag lagade lunch. Han var så kvittrande glad. Jollrade jättehögt och höll på som tusan. Super tyckte jag som snodde ihop lunchen till mig och A. Här gäller det att passa på när han var så glad. Jag hann diska lite också och det är ju jättekonstigt, här borde jag ha fatta att det inte riktigt stod rätt till, för han brukar vanligtvis inte vara så glad i att sitta i babystolen så här länge.

Det var tydligen väldigt skönt med en bajsinpackning för fötterna.

Han hade bajs ända upp i nacken. Det var bara att ta hela SPA-paket och ställa i duschen. Jag fattar inte de här bajsbomberna. Hur mycket kan det komma ur en sån här liten kille? Egentligen...
Undrar om USA klassar detta som terrorism? Blir vi svartlistade? Och undra om jag nu blir kollad av FRA-spionerna?

Over and out....knaster sprAk...

En av alla dessa milstolpar

Så här nära har inte varit ett körkort på länge. Brevid mig har jag alla papper som jag fyllt i för att få ett körkortstillstånd. De är välfyllda nu med all information de kan tänkas behöver om mig. Så nu ska jag leta efter kuvert och slicka frimärken. Sen ut för att leta efter en gul brevlåda.

Igår var jag och besökte närmaste körskola. Pratade med en härlig tant som jag nu bestämt mig för att det är hon som ska se till att jag förverkligar min dröm. Snart ska vi ut på vägarna hon och jag. Jippiiiii...!!!

Skulle jag vara lycklig då?

Om jag var rik. Skulle jag vara lyckligare om jag hade hämningslöst mycket pengar istället för som nu en sketen mammapeng? Tveklöst skulle jag säga som Carrie, absolutely fucking yes!!!

Blir galen på folk som har så mycket pengar att inte ens deras barnbarns barnbarns barnbarn kan spendera toppen av pengaberget. Nej, jag är inte bitter och avundsjuk. Säkert, verkligen inte. Eller jo det är jag. Kanske mest för att jag verkligen skulle vilja spendera hela skiten. Inte spara spara och lägga i högar som Farbror Joakim. Inte heller köpa mig ett eget palats till alla mina tusentals sneakers som jag säkert skulle ha. Jag skulle inte heller spendera pengarna till att köpa mig en förgylld toalett som jag kan skita i, inte heller göra mig ett eget gröna lund.

Nej, jag skulle överösa olika forskningslag med stålar. Skulle köpa upp alla Coca-Cola fabriker i tex Indien och stänga dem eller ialla fall se till att de inte slukar befolkningens livviktiga vatten ifrån dem. För det är ju förövrigt helt sjukt.

Fixa olika slags stipendier, utmärkelser, ge anonyma bidrag till föreningar, pensionärer, en diskmaskin och tvättmaskin till en barnfamilj, en resa till en sjukskriven tex. Jag skulle vilja starta vårdhem för tex pensionärer där allt ingick. Allt du skulle vilja ha eller uppleva på ålderns höst skulle fixas. Inget tjafs.

Sen skulle jag givetvis gå raka vägen till Mint & Vintage och handla som bara Julia Roberts kan i Pretty Woman. Bygga mig lite hus och kanske bli ekologisk mjölkbonde på gotland med en härlig prunkande trädgård som hönorna kan gå och leta mask i.

Lycklig...??? Är det lycka?

Godnatt alla rika med guldtoaletter, sov så gott!