Nejdå jag har inte glömt...

... bort bloggen. Men det har bara inte funnits tid till att skriva. Jag har varit fullt upptagen med att fira min lilla älskling som fyllt 4 år. 4 år och 4 kalas blev det. Han måste var speciell.

Så stället för att skriva inlägg här har jag bakat bullar. Skrivit listor. Ammat F. Stoppat godis plus leksak i 12 små kalaspåsar. Slagit in presenter. Städat. Städat. Städat. Tänkt tillbaka för 4 år sen vad jag gjorde då minut för minut. Ammat F. Blåsit upp ballonger. Hämtat andan. Bakat kakor. Slickat skålar. Diskat. Ammat F. Gjort en monster tårta med fyra lager som hotade att glida isär och bli en god kladdig sörja i fyra delar. Kastat omkring serpentiner. Lekt skattjakt med 12 små underbara barn. Aktat mig för piraterna som gömmer sig i skogen och vaktar skatten. Pustat ut och ammat F. Städat. Diskat......zzzzzzzzzzzzzzzzzzz i en vecka efter.

Men oj vad roligt det har varit.

Vardagsstånk

F på magen, i BabyBjörnen eftersom han totaldissar sin vagn, i ena handen ny golvmopp, blöjor och en kasse med lite mat. Den andra paraply.

Har jag tjatat tidigare om körkort? Ja, men jag gör det igen. Var är bilen och var är vardagslyxet?

Stånk stånk...

Jag en superhjälte?

Pust! Det är snart 2 timmar kvar av denna dag. Låt det bli två lugna timmar utan kaos. Jag behöver det efter en dag med en liten febrig ynklig lillebror, en ivrig storbror som vill lära sig allt och helst allt och nu på engång, plus en svärmor som just i denna stund sitter på SöS akuten...

Hahaha...va? Vad hände?

Idag hade jag gärna varit en superhjälte med tre personligheter. Första personligheten en lugn tröstande mamma med super tålamod, den andra en super pedagogisk skolfröken som sitter inne med alla svar på alla tusen frågor och den tredje personligheten, en superhjälte som kan handskas med envisa svärmödrar som vägrar åka till akuten fast det gör ont i bröstet när man andas efter att man fallit och slagit i både revben och höft.

Men men jag är helt vanlig. Ingen superhjälte. Fast å andra sidan F sover fridfullt och A drömmer säkert om dinosaurierna vi läste om i FAKTABOKEN, hur tråkig som helst att läsa som gonattbok, jag försökte med Lill-Zlatan men icke. Faktaboken blev det. Svärmor, ja hon sitter ju på akuten. Så kanske ändå...

Snormonstrena anfaller

F vakande med feber i dag, inte hög men dock feber och vrålförkyld. Jag vet precis hur han fått det. Varje dag när jag kommer till dagis förvandlas jag till en riddarmamma med spejarögonen på.

Öppnar grinden till dagis och stänger den snabbt för att inte ett litet snormonster ska smita ut. Parerar de första utfallen mot vagnen där oskulden F ligger och sover utan vetskapen om farorna som hotar utanför. Spejar efter A, lokaliserar honom och styr stegen mot honom samtidigt som jag spejar mot en fröken för att tala om nu är jag här. Parerar ytterligare några utfall mot F i vagnen. Jag lyckas. Men då jag, riddarmamman, äntligen får fatt på A och vi kramas det är då de små snormonstren passar på. De kommer från alla håll. Jag försöker parera mot snorfingrarna som pressas ner i vagnen mot F men förlorar varje gång. F vaknar alltid upp av att titta upp mot ett snorigt finger som är påväg ner till honom.

Det är det som gjort honom så febrig och förkyld. Små knubbiga skitiga snorfingrar som glatt vill klappa och känna om tänderna har kommit än.

Jag, riddarmamman med de hopplösa spejarögonen som så desperat behöver nya glajer, ger upp mot snormonstren. De vinner.

Twitter kvitter

Om ni tittar till i högra spalten ser ni Twitter. Det är min lilla microblogg. Det är ju inte alltid så att jag har tid att skriva ett långt inlägg varje dag. På sistone har det typ varit ett i veckan för att tiden och orken inte har funnits. För familjen går före bloggen. Än så...

På min Twitter kan jag snabbt skriva vad som händer just nu.

Det är ganska coolt, för jag kan skicka ett microinlägg via sms eller via Firefox med hjälp av tillägget TwitterBar. Mycket enkelt och roligt.

Mer sånt. Kvitter i Twitter.

Min dator har fått virus!

Den blev totalt nernyst av F. Hela skärmen blev prickig av snor som långsamt hotade att rinna ner bland tangenterna. Fuktskadad av snor. Viruset tränger in i datorn. Är det så här datavirus sprids?

Jag utövar Voodoo på F

Jag visste att jag skulle ha hängt upp den tidigare. Varför har jag inte gjort det? Dumt! För tydligen funkar den. Voodollen alltså. Den sänkte en frid över F så att han somnade om när han vaknade i vanlig ordning när vi öppnar grinden till dagis och det har aldrig hänt förr. Det brukar vanligtvis vara galskrik när han vaknar. Så det slutar alltid att jag går omkring med en tom barnvagn och med en helnöjd F i famnen eller i BabyBjörnen. Det börjar paja min gamla foglossningskropp.

Kan fortfarande inte fatta det, att han somnade om. Kanske var det pinglan som är fäst vid VooDollen som gjorde att F somnade om eller var det voodoo...?

Adam maten är klar!

- Aaaaaadam!

Inget svar. Ropar lite högre från köket.

- Adam maten är klar!

Fortfarande inget svar. Det är ju inte så att vi bor gigantiskt stort och att det är därför han inte hör. Ropar ännu högre.

- ADAM! Maten, den är klar nu! Du som var så hungrig. Kom nu! Slit dig från spelandet.

Knäppt tyst. Det enda som hörs är musiken från Tony Hawk.

Går ut i vardagsrummet för att säga till honom igen att nu får han faktiskt sluta spela och att han kan spela efter maten och bompa, men det hade han redan gjort. Hittade honom fullständigt nermosad i soffan. Kraschad. Han hade slocknat och med sina hörselkåpor på. En dag på dagis kan tydligen vara hur jobbig som helst. Eller är det mitt tjat kanske?

Lavendel Superskate

Adidas Flavours of the World Lavendel. Mina fina sneakers ute på premiärwalk med F i vagnen. Sovandes. Alltså F. Det är nu för tiden ovanligt att F sover i vagnen eller sover överhuvudtaget. Han har bestämt sig för att det är mycket roligare att vara vaken och det är det ju. Negativt är att för en liten 2,5 månadars bebis så funkar det inte riktigt att vara vaken jämt. Så han kämpar att skratta och gurgla och sprattla in i det sista. Somnar en kvart, skrattar lite, somnar en halvtimme, gnäller för att han verkligen är jätte trött men skrattar lite till och somnar lite lite till och vaknar...

Jag skulle kunna fortsätta men det blir liksom inte så roligt att läsa då. Positivt är att jag får sova jättebra på nätterna. Men det vågar jag knappt skriva, i alla fall inte säga högt för då kanske F hör det och bestämmer sig för att vara vaken då istället.

Idag sov faktiskt F, hör och häpna i TRE timmar nästan fyra i sträck. Vad gjorde vi då? Åkte in och köpte kallingar till K. VA???!! Jo, det är sant. Vi spenderade de timmarna i affärer. Fast det var skönt. Vi mumsade chevre med fikonmarmeladmackor och handlade kallingar. Härligt söndagsnöje. Hittade en väska till mig som jag högt sa till K, ÅHHH VILKEN FIN VÄSKA! Hoppas han fattar. Det fanns bara en.

Duvmamman var är du?

Orolig är jag. Jag tittar ut genom köksfönstret för sjuttielftegången. Var är dom? Var håller de hus mina små blivande duvorföräldrar. Hur går det egentligen med äggruvningen? Sen igår har de inte legat och ruvat på de små söta äggen. Varför? De ligger ensamma nu i boet utan att duvmamman eller duvpappan är där. Klarar de det? Åh, vad har hänt duvföräldrarna? Finns det något nummer man kan ringa? Duvpolisen? Kan jag efterlysa de blivande duvföräldrarna? Jag vet inte om jag ska rycka in, ska jag klättra upp och lägga mig och ruva själv tills de kommer? För någon annan barnvakt har de inte fixat.

Jag går och tittar igen...

Rally-Kalle

A har blivit spelberoende. Vi har nu fått införa regler. Han får bara spela en timme om dagen för annars skulle han sitta här hela dagarna och vägra gå till dagis.

Just nu sitter han och kör rally. Hela han kör, ni vet med hela kroppen och kontrollen. När bilen inte svänger så fort som han vill, snurrar nästan A ett helt varv åt vänster eller höger. Jag får gång på gång be honom att backa för han är påväg in i tv hela tiden. Det går inte fort nog. Inlevelsen är det inget fel på. A:s blick är galen. Tok koncentrerad. Herregud!

Men det för med sig något gott också för genast har vi något vi kan hota med. Hehehe...om han gör något dumt blir det avdrag på tiden men gör han något bra får han bonustid. Det funkar!

Nu börjar klockan närma sig 20.00 och det är läggdags och speltiden slut! Så önska mig lycka till att avbryta det här utan att bli överkörd och kraschad.

Det luktar surt och gammalt

Idag när jag hämtade A från dagis såg jag på engång att hans fröken hade något jobbigt att berätta. Ånej tänkte jag, vad har hänt nu då. A var okej för han hade jag redan kramat om, så vad kan det vara. Fröken drog på det. Märktes att hon verkligen inte ville ta i det. Att det var som en äcklig sur stinkandes disktrasa. Vi pratade om allt möjligt, hur A hade haft det, att grodynglen bara låg på botten och om vädret. Till slut sa hon att hon hade något tråkigt att berätta. Oj, vem har dött? För hon hade tårar i ögonen och såg verkligen ledsen ut.

Herregud mänska ut med språket.

Nej, det var ingen som dött, tack och lov, utan det var andra dagisfröknar som hade klagomål på mig. VA??? Vad har jag gjort??? Tydligen är det några, två stycken fröknar, som klockar alla föräldrar när de kommer och går. WTF???

Då F har kommit till världen får ju A bara gå på dagis halvtid. Mellan 9-15. Ibland har jag kommit försent. Jag har kanske kommit kvart över tre. Det har jag varit medveten om men det kan ha berott på att F precis när vi ska gå lägger en bomb i blöjan. Hhumm...vad gör man då? Går ut och låtsas som jag inget märkte eller byter blöjan? Eller att F tokskriker och tokskriker för att han då hade tokont i magen, ska jag ignorera det och packa ner honom och gå för att snart är klockan tre och då måste A ha lämnat dagisplatsen för annars får jag en bock i kanten av de två fröknarna som inte vet vad flexibilitet är.

De gånger jag har kommit försent har jag ringt mina kära söta dagisfröknar och de har lugnt sagt att jag inte behöver stressa. De Förstår. Vad har de andra fröknar med det att göra egentligen? Sura gamla disktrasor.

Stackars A:s fröken hon tyckte inte om det här. Hon tyckte det var störtlöjligt att vuxna människor ska hålla på så. Hon skämdes att behöva prata om det. Men jag sa att det var lugnt och att hon kunde hälsa de gamla sura disktrasorna att det fortfarande dras för heltid på kontot varje månad. Så ingen är perfekt.

Sökord: Foglossning

Mitt absoluta topp sökord på bloggen är ju givetvis foglossning. Synd att jag då inte skriver om foglossningen längre. Jag tänker på alla som kliver in på min blogg och kanske förväntas få svar på vad foglossning är. Alla möjliga varianter av foglossningssökningar får jag, från alla håll och kanter ute i världen. Det verkar vara många där ute med foglossningsbesvär. Stackars er, jag vet hur det är.

Min foglossning den värkte och gjorde ont som tusan i ryggen, höfterna, blygbenet och strålade ner i benen. Det värkte och gjorde ont när jag satt eller låg ner. Värkte och högg när jag stod. Ont när jag gick.

Så här i efterhand när jag tänker tillbaka på min graviditet så inser jag att den var helvetisk. Vilken tur att jag inte fattade det då. Jag stod ut. Försökte nog hela tiden tänka att det är en kort tid i livet. Men jag var sjukskriven i nästan 5 månader. Det är ju inte klokt. Galet är det ju också att jag på 2 månader inte var utanför dörren mer än kanske 3 gånger. 3 gånger??!! Kanske 5. Jag kom inte ner för trapporna. Hur gärna jag än ville gick det inte. Det var min älskade K och våra kära vänner som fick sköta om allt. Som tex all hämtning och lämning på dagis. Handla och tvätta. Diska kunde jag bara göra om jag pausade mellan glasen, tallrikarna och grytorna. Det kunde ta en dag.

Jag satt uppe i lägenheten som en dum jäkla bläähäää...ville inte inse hur jäkligt det var. Det var ju tur det för annars hade jag nog blivit tokig.

Nu när jag fått min belöning, min älskade lilla F, då glömmer man det där onda som var. Men nu det ju så att helt ok är jag fortfarande inte. Inte än. Snart kanske. Jag har fortfarande TENs apparaten kvar. Akupunktur Cecilia är inte heller långt borta.

Foglossningen försvinner sakta sakta...

Duvbebisar

Ja, jag ska gå in snart. Ska inte vara så envis att jag sitter här ute hela natten. Men det är ju otroligt att det är så varmt nu. Härligt!

Ville bara tala om att utanför vårat köksfönster så väntas snart små ägg. Det är ett duvpar som snart kommer att ruva på ägg. Vi följer med spänning A, K och jag. Jag ska ta bilder så även ni får se. Duvparet som jag tror är duvsorten ringduva, tror inte att det är skogsduva och verkligen inte stadsduva, men de har i alla fall byggt så flitigt ett fint litet bo alldeles utanför oss. Trevligt!

Något som jag verkligen har tänkt på är att jag nog aldrig har sett just duvbebisar. Jo, en gång. Men tänk egentligen på alla duvor på stan som dräller omkring som rastlösa tonåringar. Alla miljoner. Det är bara stora duvor. Var är bebisarna?

Trädgård på 3 kvadrat

Just i denna stund sitter jag på balkongen. Det är fortfarande varmt i luften eller ja, det är fisljummet. Solen håller på att gå ned. Himlen faller i mörklila och rosa. Det är nu det börjar. Livet på balkongen.

Jag försöker att få alla möjliga slags anledningar till att vara på balkongen. Spelar ingen roll att jag sitter med en varm ullkofta och en ullfilt om benen. Det skulle säkert vara varmare att sitta inne och skriva. Men det är inte samma sak som att sitta ute.

Efter middagen idag, sjasade jag ut mina killar hit för att inta efterrätten här ute. Det är ju inte så mycket grönska här än dock. Det enda som är grönt nu är mina sittkuddar och murgrönan som slingrar sig sakta uppåt, eller neråt, den har inte riktigt förstått att den ska hänga och klänga. Men det går det med.

Snart ska jag sätta upp spaljen av armeringsjärn och plantera något som gärna blommar mycket och länge och luktar gott. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu vad det ska bli. Sen i blomlådorna kommer jag nog att göra det lite enkelt för mig. Där tänkte jag i stort sett bara ha en massa hängpelargoner. Och kanske lite till om jag känner mig rätt. Det petas alltid i lite för mycket i de där små lådorna, men fint blir det.

Nu de senaste veckorna har mina trädgårdsböcker och andra fina blomböcker bläddrats i flitigt. Jag längtar så efter att ha en riktig trädgård. När kan vi flytta? Måste kolla bankkontot igen.