Kocken Markus

Igår avgjordes årets kock. Tom Sjöstedt vann! Jag och Anna såg årets kock 2004, Markus Aujalay, när vi käkade på thai-stället. Han åt dock inte Thai. Årets kock 2004 gick med fru och alla barn och fikade på stället bredvid.

Semla kanske?

Jag vill också käka semla. Imorgon kanske, undra om man kan få dom hemkörda?

Tjohoo!!!

Tänk vad en bil kan göra en foglossningsmamma lycklig. Jag ska få äta lunch ute. Inte innanför dessa uttjatade väggar. Utan ute. Jag ska få åka bil. Från min dörr till restaurangens dörr. Wiiiiieeeee!!!!
Snart kommer Anna och hämtar mig. Världens bästa Anna. Vi ska åka till ett Thai-ställe som ligger i Enskede. Suuuuper gott är det där.

Idag mår jag bra och idag ska jag få hämta min A på dagis. Vilket jag inte har kunnat göra på länge. Vilken surprice han kommer att få.
Tataaaaa... Mamma!

Sen åker vi hem i bilen. Vilket lyx! Tack Anna!

Slutspelsdags!

Nu är jag peppad. Oj vad det ska födas barn nu. Jag och K har varit på MVC idag och pratat med Maria angående den kommande förlossningen. Jag fick värsta adrenalinkicken av det. Vår barnmorska trodde att detta kanske var vårat sista besök där. För bebisen är nu väldigt redo eller det är rättare sagt min kropp som skriker,
- Är ni redo?
- Jag hör inte, Är ni redo??
Jag och K skriker upphetsat tillbaka,
- Vi är redo!!!
Sen går vi ihop och lägger händerna i en klunga och skriker.
- Åååååååååå krysta!
Kommentatorerna för dagen sitter redo, Arne Hegerfors med sidekick diskuterar upplägget. Hockeyorgeln spelar. Jag och K dukar upp dextrosol och saft. Publiken eller ja barnmorskor och sjuksyrror gör vågen. Nu kliver vi in i period 3.

Peppad, Oj, vad jag är peppad!

BB-väskan är packad och klar!

Jag och K har börjat inse att det inte är så himla långt kvar nu. Det som gjort oss påminda är att de små sammandragningarna har övergått till förvärkar och att faktiskt A kom i denna vecka som jag befinner mig i nu, v.37.

Vi har fram till nu befunnit oss i ett jaja-det-är-så-himla-lugnt stadie. Bebisen kommer ju inte förren Nästa År. I Februari. Det är ju så jätte lång tid kvar. Vi har all tid i världen. Vi har liksom inte riktigt förstått att det är där vi är Nu. Vi har ju redan skålat in det nya året med champagne och trocadero. Vi befinner oss faktiskt i slutet på januari.

Om bebisen har lika bråttom ut som A, kan hon/han komma vilken dag som helst. Tidigare har jag tjatat om att nu får det vara nog och Åhhh jag är så trött på detta väntande och Aaaaj vad denna foglossning är jävlig. Nu känner jag mest, stanna där inne ett litet tag till lilla bebis, vi har inte hunnit laga och pumpa hjulen på bebisvagnen och vi har inte hunnit till IKEA och köpt en sån där uppblåsbara underbara barb... underlägg till dig ännu och vi har inte hunnit... köpa blöjor, amningsbhs, amningskupor, super-duper-absoberande-jätte-tjocka-stora-bindor, dextrosol, tvätta bebiskläderna och vinteroverallen, plocka ner spjälsängen, skötbordet, baka bullar, sylta, safta...eller vänta...

Ähhh, vi gör det sen. Varför stressa, vi hinner!

Nu har jag bara sett till att BB-väskan är packad och A:s lilla väska, om det skulle vara så att han måste sova över hos mormor och morfar. Den är laddad med pyjamas, ombyte och en överraskning.

Allt det där andra, laga, pumpa, plocka ner, tvätta och handla det kan vi göra sen. Inte nu. Så nu är vi tillbaka till jaja-det-är-så-himla-lugnt stadiet. Det är skönt!

Fast vi, ja A och K, har handlat amningsbhs, amningskupor, super-duper-absoberande-jätte-tjocka-stora-bindor och dextrosol. För det behövs omedelbums och inget man orkar springa omkring när man, rättare sagt K, är förlossningsbakis.

Nu är vi redo!

Söndagens klokord

"...en påfågel som sitter på sina stjärtfjädrar är inget annat än en kalkon..."

Dolly Parton






Bild: www.oiseaux.net

Tack Victoria!

Just nu tycker A att det är jätte roligt att tvätta händerna. Bara det att han har gått till kraftigt överdrift. Idag när A kom hem från dagis, tack Micke för att du hämtade honom, sa han att han skulle tvätta sina händer för de var såååå smutsiga efter dagis. Jättebra A säger jag, lite paff för det har nästan aldrig hänt att han frivilligt vill tvätta sig. Men sen efter ett tag så hör jag att han tvättar igen. Det plaskas, skvalpas och pumpas. Då hade han glömt en liten liten prick på armen, efter lerbrottningen de haft tidigare på dagis. Oj, vad det pumpas...det här är orsaken.




















Han älskar den. Det är ju lilla Nemo och hans pappa som simmar omkring där inne. Så idag har han hittat på olika orsaker till att få försöka pumpa upp Nemo och hans pappa.

Vicky hjälper du oss sen när vi behöver gå i terapi med A hos Anonyma Handtvättare?

Me like, a lot

Jag faller pladask för sneakers som de här. Ett par NIKEs, igen, The Vandal från Back To School Pack-serien.














Bilden kommer från sneakers and shoes

Vardagslyx med guldkant

Så här börjar min dag. Det känns otroligt lyxigt. Lyxigt att kunna sitta ensam i mitt favorithörn i soffan med datorn. Lite goda mackor och gott te. TENs-apparaten som tar bort det onda. Lugnt. Stilla. Radion hörs lite svagt från köket.

Sen plötsligt avbrott...BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA JÄTTE MYCKET...

Fast det gör inget. Jag gillar såna ljud. Ljud av maskiner. Borrljud. Ljud av någon som sågar. Handsågar. Maskinsågar. Då vill jag dit. Jag vill också ha roligt.

De som har roligt håller just nu på att ta bort 50-års inboddhet. Det är sorgligt. Det gamla paret som bott där sen huset byggdes har flyttat till världens ände. De sliter ut deras kök, ut med de bra praktiska inbyggda walk-in-garderoberna som slukar det mesta som kommer dess väg, bort med allt som påminner om att det är en 50-tals lägenhet med bra funktion. In med IKEA.

Vi valde också IKEA köket vid stammbytet. Det är jätte fint, nytt och fräscht. Men det börjar redan gå sönder efter två år. 50-tals köket hade stått i 50 år. Det var slitet, gammalt och unket. Men snickrat på plats, snickrat på riktigt. Det höll ihop. Vi valde IKEA-köket. Vi valde 50-tals garderoberna.

Är lite rädd just nu...

...för A vaknade för en stund sen och började hosta. Sen började han säga efter en lång stunds hostande och hysterisk skrikande att han hade ont i magen.

Min värsta mardröm just nu är att någon av oss ska få den förbaskade vinterkräksjukan som verkar härja Igen. Snälla kan det inte vara nog nu. Det räcker. Please!

Men nu sover han igen, inget hände, ingen feber och inget kräks. Jag smeker trä och hoppas på det bästa. Hoppas på att det var det hysteriska skrikandet och hostan som gjorde att han fick ont i magen.

Som sagt, smeker trä och håller tummarna.

What's the Deal with Old Guys and Giant Glasses?

Konstnär A 3,5 år

Har fått en sån fin teckning av A som jag bara måste visa här. Men jag undrar om jag tjatar så mycket om att jag längtar till våren och om att äntligen kunna gå ut? För A verkar har fattat att tjatmorsan är desperat.

För här går jag i sällskap med en liten kanin och plockar hallon, jordgubbar och blåbär. Mums! Jag tycker verkligen att A har fått till mina ögonfransar, de är så lååånga och ett par nya glajer har jag fått som liknar något som David Letterman skulle ha kommenterat med "What's the Deal with Old Guys and Giant Glasses?" De röda armarna är min nya röda fina kappa.

Jag frågade var han, pappa K och bebisen är eller gick jag här ensam? Nej, både han och pappa K var utanför bilden och spelade fotboll, det fick inte plats och bebisen kunde han ju inte rita för han visste ju inte hur Han ser ut. (A tror stenhårt på att det är en lillebror som ligger i magen.)

Fika i 23:an

Ja, idag bestämde jag mig envist. Idag ska jag ut. Vill ut. Måste ut. Mot dagis. Jag tvingade K att stanna kvar på jobbet, jag lyckades övertyga honom att det här klarar jag. Övertygade även snälla Helena som ringde när jag precis hade kämpat mig ner för En trappa att jag skulle klara det. Envis foglossningsmamma som desperat försöker klara sig själv, trött på att be alla snälla om hjälp. Men jag behöver den och det måste jag bara inse. Jag behöver hjälp!

Ja, hur gick det då, när envisa foglossningsmamman skulle hämta sin son på dagis?

Jo, det ska jag berätta. Efter att jag lyckats övertyga mig själv om att det är helt normalt att det tar 20 min att gå ner för 48 trappsteg gick jag med mina små myrsteg till bussen. Låtsades för mig själv att alltomkring mig var helt nya saker jag aldrig hade sett förrut och att det var därför det gick så sakta. Nämen, har det huset verkligen stått där? (Ja, sen ca 1952) Fast det var faktiskt så att jag verkligen såg nya saker. Detaljer. De små små detaljerna ser man, det hade jag inte sett om jag inte haft foglossning. Efter 45 min var jag äntligen på dagis. Det var ju härligt! Inte alls ansträngande, oooonej! Fast det var verkligen skönt att få regndroppar på glajerna och att mina sneakers läckte in. Jag njöt av det för jag var ute.

Resan hem gick via OKQ8, skulle hämta ett paket från H&M. Köpte även svindyra Maryland cookies. När vi äntligen var hemma gick A upp för trapporna i för väg, när jag rosig om kinderna äntligen var uppe satt underbara lilla A och hade picknick på trappan vid våran dörr. Där satt han hel nöjd med Ice Bat och apan. Saft och kakor i trappen, inte illa. Men jag förstår honom har han en sån seg morsa som det tar 20 min för att komma upp. Då skulle jag också ta med fika.

-Åh, nu har du varit duktig mamma! säger A och ger mig en cookie.

Badly Drawn Boy, don't you just love them?

Här är mitt sneakers bidrag i tävlingen som Sneakersnstuff arrangerar tillsammans med New Balance. Visst är dom Galet fina?





























"The Badly Drawn Boy" design av mig.

Första pris är en weekend-resa till Manchester med ett besök i New Balance-fabriken plus ett par egendesignade galet fina sneakers.

Undra om jag verkligen fick med alla färger? Hhhumm... barnvakt måste också fixas.

Är det inte Valentine snart?

Idag har jag tagit det väldigt lugnt med tanke på hur jag hade det igår. Hur gör man då, när man tar det väldigt lugnt? Jo, man tänder en skön varm brasa som värmer ryggen, lägger macen i knät och ur högtalarna strömmar snygga Tingseks vackra röst och annat smått och gott som gör en trött foglossningsmamma lite piggare.

Så idag jag har bl a surfat runt på en massa roliga sneakers-sajter. Shoparnerven rycker kraftigt just nu. Tänk vad lätt det är att bara råka trycka på "lägg i kundkorgen", men jag behärskade mig, i alla fall idag. Hittade två med tema lööööv och röda bägge två.


Nike Air Force One Valentine (315115-613)



Nike Air Force One Hi Premium Kool Bob Love Puerto Rico Pack
(318431-661). Bild: Nike1Love

1-0 till foglossningen

Vet inte vem som vann fajten. Jag eller trapporna? Sitter hemma och lipar och riskerar att macen ska få kortslutning. Jag lipar för att jag aldrig mer kommer att komma ut. Så känns det i alla fall. Tänk om mitt nästa besök ute kommer att bli om 2 veckor, då nästa tid till Mvc är. Jag säger bara Åt helvete med denna foglossning, nu får det räcka.

Lyckades ta mig ner för trappan och sakta sakta gå ner för backen. Jag hade segrat. Det var så skönt att sitta på tunnelbanan och åka in till söder. Träffade K utanför Mvc. Nu skulle vi träffa Maria och lyssna på det mest magiska ljud som finns. Bebisens hjärtljud. Allt var bara bra med bebisen, Han/Hon följer kurvorna. Efteråt gick jag och K och åt en härlig lunch på Sono sen skulle jag bara ner i tunnelbanan och sen ta bussen och hämta A på dagis.

Men det gick bara inte. Det gjorde så jäkla ont. Jag gick pytte pytte små steg ändå kändes det som om jag stegade runt med jätte kliv. Ungefär som pappa gör när han stegar runt på tomten på Gotland, jag stegade och mätte upp hela Skanstull. Ringer upp K som jag precis pussat hej då till och lipar.

Jag är ledsen och samtidigt arg. Arg för att jag inte klarar någonting längre. Kan inte ens åka in till Mvc och sen hämta sonen på dagis. Så enkelt men ändå stört omöjligt.

Jaja nu ska jag torka bort tårarna och vänta på att min underbara man och son ska komma hem. Då blir det pusskalas och K ska laga sina underbara pannkakor ikväll.

Har du tagit järntabletterna?

Ojojoj idag måste jag och trapporna ta en fajt! Idag måste jag verkligen komma ner. För vi ska smyglyssna på bebisen och kolla om jag sköter mig. Har jag verkligen tagit tre järntabletter varje dag. Har jag de? Jo, de flesta dagar, men varför ska det vara så svårt att komma ihåg dessa små mörkröda tabletter.

Jag försöker lägga dem på ställen som jag besöker ofta för att jag ska bli påmind. Teskåpet - funkar inte, Skafferiet - nix, kylskåpet - nejnej, badrumsskåpet - nopp, macen - suck nej! Eftersom den förflyttar sig.

Just nu har jag dem i kryddskåpet av alla konstiga ställen och det verkar funka konstigt nog. Kan det bero på att när jag gluttar t ex i skafferiet och kylskåpet har jag gottisradarn på och då lockar inte järntabletterna. Men när jag tittar in i kryddskåpet så finns inte mycket annat som jag kan knapra på än järntabletterna. Ja, om jag nu inte vill knapra i mig hela kardemummor eller kanelstänger.

Nu måste jag förbereda mig för trappfajten. Må bäste man vinna! ...kvinna...

Solen håller på att gå ner

Den lyste så fint idag. Saknat den. Jag ville så gärna göra den sällskap och eftersom de 48 trappstegen djävlas med mig, så satt jag på balkongen. Det var skönt med frisk luft. Jag blundade och lekte en liten soltörstig solros. Fast egentligen behöver jag inte leka eller låtsas. Jag är en soltörstig gravid foglossningsmamma som så desperat vill ut i solen.

Jag satt där på balkongen och försökte tränga bort bygget som pågår några meter härifrån. Satt med min kopp te och med många sköna filtar omkring mig och bebisen, till sällskap hade vi vår gamla gran. Visserligen uppsågad i tusen bitar och nerstoppad i två svarta påsar. Så det sällskapet var inte mycket att hurra för men jag fick några glada hejande från killarna som så snabbt bygger våning efter våning på huset mittemot. Vi är just nu i samma höjd men snart kommer de att vara närmare solen än mig.

Men snart kommer jag och bebisen att få fika med vitsipporna.

Get a life!!!

Tänkte bara säga att nu är sängarna slut! Mont Everest Berget är slut och en massa lyckligt lottade föräldrar står på knä och monterar sina sängar till sina underbara ungar runt om i stockholm.

Underbara pappa! Hurra!

Just nu sitter min underbara pappa i bilen med en passagerare bak i bilen som inte är mindre än en säng på 30 kg, på väg hit.



Wiiiieeeee!!!

Skiljer sig smaken söder och norr om stan?

Varför måste alla åka och handla samma säng som vi vill ha, just idag, jo för väljer man att handla på det stora möbelvaruhuset IKEA så får man räkna med att det man själv vill köpa, vill 1000 andra också köpa. Man är inte på något sätt unik med sitt köp. Vi har nu varit på jakt efter en säng till A, som alla andra föräldrar också verkar vilja ha till sina ungar. För de tar slut innan de kommer in. Har de andra föräldrarna hittat någon slags utlämningsställe som vi inte känner till? Direkt från lastbilen?

För några veckor sen var vi och skulle fixa möbler till A:s rum, han ska ju äntligen få ett alldeles eget rum att röja i. Men hur som helst vi står på IKEA och går och kollar att alla grejer verkligen finns hemma. Hyllor - check, Säng - check. Allt finns och i stora höga travar. Härligt!

Vi bestämmer att vi går den vanliga svängen först, ni vet genom alla rummen ner till alla måste-ha-grejer, innan vi plockar ihop alla stora gigantiska paket. Bad idea, very bad idea. För när vi hade strosat runt ett tag som lyckliga familjen och provbott i alla rummen, pekat, klämt, provsuttit, känt på och fikat, skulle vi gå och hämta paketen och ställa oss i köerna. Då var ju säng djäveln slut. De hade sålt den sista en kvart innan vi kom tillbaka. Ahhhhh...

De hade alltså sålt ett berg av sängar på 2 timmar. Ett Mont Everest berg av fina små barnsängar.
- Kom gärna tillbaka om två veckor då får vi in ett till Mont Everest berg med sängar, säger en söt säljare.

Igår fick de då äntligen in det där gigantiska berget med sängar. Både till Kungens kurva och till Barkarby. Men eftersom vi inte har bil så är vi sååååå beroende av t ex min stackars pappa som i tid och otid får komma och köra, bära och svettas för våran skull. Vi kan liksom inte bara köra dit och handla den. Utan det blir stor planering. Fram med pannlampor, kartor, tidtagarur....

Men pappa ställer alltid upp, vi kör dit på söndag. Jaaaaaa!!!!!

Vid två tiden surfar jag in och bara kollar läget. Då är den slut igen! Men, den finns fortfarande i Barkarby. Man får ju hoppas att det skiljer sig lite i inredningssmak söder och norr om stan.

Nu kommer jag att glutta och hålla koll hela tiden på IKEA-sajten. Men jag har ju inget annat för mig.

Middag med Slash och gänget

Sitter just nu djupt i soffan med fötterna på pallen och med macen i knät. Jag är lite trött men jag får skylla mig själv det har ju varit roligt ikväll.

Vi fick trevligt sällskap till middagen. Vår kompis Micke hade snällt nog hämtat A på dagis idag. Gulliga han. Så när A och Micke med dottern C kom hem kunde jag ju inte släppa iväg dem. Kom in på fika! Efter en stund kom även Mickes fru Helena och deras äldsta son H. Wiiiiieeee!!!! Jag som knappt träffar människor längre låste snabbt dörren. Här kommer igen ut. Nu ska vi äta middag ihop.

Jag utmanade Micke på Guitar hero III, han var nybörjare så jag tänkte att han blir en lätt match, men ack så fel. Det visade sig att den killen lärde sig snabbt. Han var grym tills Slash utmanade honom, då tog det stopp. Men det tycker jag bara är bra för då kan han hämta A fler gånger och fortsätta försöka klå Slash. Tyvärr kunde jag knappt spela ikväll, varje gång jag försökte fick jag såna grymma sammandragningar att jag tappade koncentrationen. Nej, det här är ingen bortförklarning. Det är sant, magen blev hård som ett bowlingklot. Det var nästan att jag föreslog att vi skulle spela bowling istället.

K hade handlat marshmallows på väg hem som ungarna kunde grilla i öppna spisen och det blev en succé. Kladdigt, tyckte lilla C, men älskade att peta med pekfingret på den smälta vita kladdbollen så att det blev låååånga strängar emellan.

Nu ska jag göra mig en kopp te och TENsa min rygg och njuta av den elektriska härligheten. Kanske försöka nosa om det finns någon choklad i huset för det hade ju varit pricken över det berömda i:et.

Jag längtar och längtar och längtar och...

Jag har nog aldrig längtat efter något så mycket, som jag gör nu. Jag längtar efter bebisen. Jag längtar efter våren, när det fortfarande kan vara lite kallt ute men varmt i solen, alla vitsippstäcken som breder ut sig med små blåa blåsippsklickar i och förmodligen med en vårtokig A som springer runt och leker flygplan. Jag längtar efter fåglarna som har haft solsemester allt för länge nu. Jag längtar efter att få dra på mig min nya röda kappa. Jag längtar att få sätta på mig mina nya fina kritvita sneakers, som nu har utegångsförbud, och gå långa härliga barnvagnspromenader. Jag längtar efter att kunna gå ner för de 48 trappstegen utan att klamra mig fast i ledstången. Jag längtar så att jag blir tokig.

Just nu har jag insett att jag troligtvis inte kommer att komma ut så mycket mer förren bebisen är född. Det är för sorgligt. MEN snart är det över och snart är våren här och då ska jag banne mig vara ute och gå hela dagarna. Mina ben börjar snart glömma bort hur man gör.

Snart så...snart vår. Hahaha...

Run for your life

Nästan varje natt drömmer jag om att jag springer. Det är inte mardrömmar om att jag motionerar, utan det är sköna drömmar. Där jag faktiskt springer för att jag tycker om det. Oj, vad jag springer, jag springer och springer och jag älskar det. Jag kan vara på olika platser också, det är ju det som är så bra med drömmarna. Min favorit är när jag springer på fårö, den är bäst. Undrar var jag kommer springa inatt? Skulle kunna tänka mig...längs kusten i Bretagne. Där var det länge sen. Nej, nu ska jag ta och leta upp min sportbh och gå och lägga mig.

Ja, men då packar jag väskan då!

Idag när jag hämtade A på dagis, möttes jag av en väldigt ivrig kille som ville så snabbt som möjligt berätta samtidigt som han hoppade upp och ner, att hans kompis hade blivit hämtad av sin pappa för att åka till sjukhuset. För hon och hennes storebror hade äntligen fått sina bebisar. Sen lugnade han sig och satte sig i mitt knä, där han för övrigt knappt för plats längre för magen, gosade in sig i halsen på mig och sa:

-Jag tycker du också ska åka till sjukhuset mamma, jag kan inte vänta längre! Jag vill också att våran bebis ska komma!

Måndag, tillbaka till vardagen

Slut på jul och nyårshelgernas gottande. Jag saknar det redan och det har inte ens gått ett dygn. Går fram till kylen, öppnar, åhh det har inte fyllts på sen jag kollade sist. Bäst att titta i skafferiet också. Man vet aldrig om det har varit en matfe där sen jag sist var och tittade.

K är på jobbet och A är tillbaka på sitt dagis efter en lång ledighet. Om jag är smart så ska jag nog fixa middagen redan, för jag kan tänka mig att jag kommer att hämta en mycket trött och lycklig liten kille. Lycklig kommer han nog förresten bara att vara tills han ser mig glänta på dörren in till Tigern, sen kommer han att utbrista -Åhhhh dumma mamma! Du får inte komma äääääään! sen kommer jag att få mig en liten smocka någonstans, var beroende på om jag står eller har hunnit sätta mig ner. Men han slår aldrig bebisen i magen. Han kan vara på väg, sen hejdar han sig och riktar in smockan någon annanstans. Kärlek?

Det där surandet över att behöva bli hämtad så himla tidigt, ändå hämtar jag honom typ vid halv fyra till fyra, brukar gå över ganska snabbt. Hur ska det gå när han bara får vara på dagis till tre, när bebisen har kommit. Ojojoj...

Nu ska jag fixa till en fiskgratäng som A älskar. Sen ska jag kämpa på mig strumporna och vagga ner till bussen för att se om det är en lycklig-men-sur eller om det är en lycklig-men-trött A jag ska hämta. Säkert vet jag redan nu att han kommer att somna tidigt ikväll.

A vs bebis

Sitter och jämnför mödrahälsovårdsjournaler A vs bebis, det är ganska kul. De skiljer på sig faktiskt. Framför allt så trodde jag att jag var såååå mycket lättare den här gången. Men icke, oj vad mycket mer jag väger nu. Hahaha...

Vi tar graviditetsv. 32:

• Vikt: 88 vs 93 (Herregud, jag har ju ingen våg hemma, så jag har noll koll på min vikt. Men jag kan glatt konstatera att julhelgen har gjort sitt.)
• Symfus-fundus mått: 32 vs 33 (Mått på magen)
• Hb, g/l: 130 vs 116 (bl a järnvärde)
• B-glukos: 6,4 vs 7,5 (socker)
• Blodtryck: 110/70 vs 140/75
• Fosterläge: Huvud/Rörligt vs Huvud/? (Barnmorskan har inte skrivit in det)
• Fosterljud: 140 vs 152

Är det bara jag som tycker det är roligt att jämnföra dessa siffror? Är jag en gravidnörd som sitter och jämnför? Jo, jag kan tänka mig en till som kan tycka att det är kul. Brorsans fru, som också är gravid.

En lördags eftermiddag

A och jag har varit på kalas idag. Ett lagom stormigt 3-års kalas. Jag var den enda föräldern som stannade. Alla andra föräldrar lämnade sina kalasbarn och gick och gjorde sköna saker man kan göra utan sina underbara ungar. Hhummm...jaja...men jag fick tårta och ballong. Hahaha...någon förmån ska man ha för att man inte är så rörlig längre. Tack tack!

Jag sitter och tittar på mitt lilla TENs paket, ibland går jag fram och pillar lite på den. Attans att jag inte fick tag på mina övervakare Maria och Cecilia igår. Vill så gärna prova, men vågar inte för tänk om jag har fel program och sätter igång en förlossning som blir på tok för tidig. Nej, har jag väntat så länge på den kan jag gott vänta en dag till.

Nej, nu ska jag nog tända en skön brasa. Vända länstolen så att värmen från brasan tar bort det onda i ryggen. Ta min stora älskade turkosa Calle Forsberg kopp fylla den med ett gott te och sen läsa bok. A ligger uppochner i soffan och kollar på Pettson och Findus och K rensar äntligen, halleluja, bland alla sina papper och tidningar.

Ahhhh...härligt!

Ont?

Ja, man blir ju mer och mer fast här hemma i lägenheten. Det är ju så många hinder man ska passera innan man över huvudtaget kan åka någonstans. Först är det strumpdjävlarna som ska på. Funderar på curlingkänger som man kan gå barfota i. När strumporna är på, då kan jag skeda på mig dojorna. Lättad och glad står jag påklädd, jippi, nu kan jag gå ut. Men då ska jag gå ner för alla 48 trappsteg och det är ingen lek. Ett steg i taget sakta sakta sakta och jag klamrar fast mig i räcket samtidigt, hejar på min gulliga granne som är typ 100 år som också ska till affären...45 46 47 48 Jaaaaaaaaaa äntligen nere...möter min gulliga 100-åriga granne som redan är tillbaka från affären...då börjar vaggandet nerför backen som jag nuförtiden måste vila 2 gånger innan jag är nere. Hahaha...det är inte klokt!

Men nu sitter vi här i lägenheten igen efter några timmar ute i snön. Har tänt brasa för det var svinkallt ute. Både jag och A har fina röda kinder men nu fyller vi våra munnar med varmchoklad med marshmallows och bullar. Mmmmm...

Vågar inte prova TENs apparaten förren K kommer hem. Väldigt nyfiken på den.

Äntligen äntligen...

Idag har äntligen min kära TENs kommit. Jag har väntat på den hur länge som helst. Paket har varit bortslarvat på posten. Men nu är den här, bättre sent än aldrig. Jag ska försöka ta mig dit själv. Kan inte vänta på att K ska komma hem efter jobbet och att han sen ska gå och hämta ut det då. Min stackars son kan ju också behöva komma ut. Jag tycker verkligen synd om honom. Det är snö ute, äntligen, och så kan jag inte gå ut med honom och åka pulka.

Mitt hjärta går sönder.

Jag vill dra på mig kängorna och mina sköna leka i snön kläder och gå ut och hojta, "Se upp i backen annars får ni en hundra kilos gravid mamma i nacken!"

Skulle jag försöka dra på mig vinterbrallorna nu skulle de bara gå upp till knäna sen skulle det bli totalstopp.

Nä, nu ska jag se till att lillkillen får leka lite i snön och samtidigt ta oss sakta sakta till mitt väntade paket som ligger och glimmar på pakethyllan för icke uthämtade paket.

Jag måste stoppa i mig fler järntabletter

Kan inte den här jäkla hostan ta och försvinna snart. Jag hatar den! Har hostat nu i tre veckor och bebisen tycker verkligen inte om det. Varje gång jag hostar får jag ett par rejäla kickar tillbaka, som om inte hostan i sig gör sig påmind i magtrakten redan.

Idag har hela familjen varit hos barnmorskan och lyssnat på bebisen. Enligt skrönorna ska jag ha en flicka i magen. Fosterljuden var 152 den här gången. A tyckte det lät roligt även denna gång att lyssna på tåget som bor i min mage. Nu har jag alltså fullgått 32 veckor, snart 33. Tänk, om det blir som när jag väntade A som kom i v. 37, då kanske det bara är typ 4 veckor kvar. Himmel!