Adam maten är klar!

- Aaaaaadam!

Inget svar. Ropar lite högre från köket.

- Adam maten är klar!

Fortfarande inget svar. Det är ju inte så att vi bor gigantiskt stort och att det är därför han inte hör. Ropar ännu högre.

- ADAM! Maten, den är klar nu! Du som var så hungrig. Kom nu! Slit dig från spelandet.

Knäppt tyst. Det enda som hörs är musiken från Tony Hawk.

Går ut i vardagsrummet för att säga till honom igen att nu får han faktiskt sluta spela och att han kan spela efter maten och bompa, men det hade han redan gjort. Hittade honom fullständigt nermosad i soffan. Kraschad. Han hade slocknat och med sina hörselkåpor på. En dag på dagis kan tydligen vara hur jobbig som helst. Eller är det mitt tjat kanske?