Bonjour Monsieur boulanger!

Jag har börjat med något som börjar bli en söndagstradition. Klockan 8 blir mina glasögon alldeles immiga. Det är inte för att jag kliver in på ett svettigt gym, utan på bageriet här nedanför backen. Doften av nygräddade bröd är en av de bästa starterna på en dag. Helst skulle jag vilja kliva in och ropa: Bonjour Monsieur boulanger! Men det vågar jag inte. Men det vore pricken över i:et, grädden på moset. Ja, ni vet! Allt för stämningen och för att få fantisera en kort stund att man är någon annanstans än i sin söderförort.

Vi har fått en favorit, jag och K, ett kesobröd. Det äter vi rakt av. Kesobrödet, en stor kopp te för mig och sen DN. Va? Det är bra skit det.