Det kom ett paket...

...som jag längtat efter. Ni vet kurbibs fina haklapp. För nu är tvättkorgen översvämmad av F:s kletiga bodysar fulla med matrester. Det finns inte en enda ren body kvar nu. Så haklappen är verkligen efterlängtad. Men tyvärr hade tomtenissar på Juniform haft lite för bråttom så istället för kurbits blev det vita fluffiga moln på haklappen. Fint, men jag ville ju ha kurbits.

Uppdatering: Tomtenissarna på Juniform jobbar sent så här på fredagkvällen. De jobbar istället för att tex följa Idol, de meddelade precis att på måndag dimper det ner ett till paket i brevlådan då med kurbibs haklapp. Jag och K får helt enkelt ta tag i tvätthögen i helgen med F:s bodys i väntan på räddningen.

Jag älskar Kurbits

Snart dimper det ner ett litet tjockt kuvärt. Innehållet, den här superfina haklappen från kurbibs, kommer att se till att F slutar använda sina tröjor som haklapp. Jag har i alla fall stora förhoppningar om detta.

Annars får den väl hänga på en krok i köket och bara vara fin.

Kurbitsnostalgi

Nu börjar verkligen dalkullan i mig titta fram. Minns att jag som liten kunde sitta hemma hos mormor och morfar och titta på en tavla som de hade av Winter Carl Hansson. Jag älskade den. Älskar den.

Jag har börjat googla lite för att se om man kan få tag på en. Alltså inget original men det borde finnas planscher. Undra vad K skulle säga om jag satte upp en sån här hemma.

Livskris?