Var är dom? Tänderna!

Nu har vi kommit hem till söder om söder. Det är på något sätt skönt. Hem till mina prylar. Även om prylarna gärna fick bo någon annanstans så är det helt ok att vara hemma. Hemma, är bäst när man är trött eller när ungarna blir sjuka. Och just sjuk blev lilla F när vi lekte "bo i härligt hus nära naturen" som allra bäst. Han fick för sig att han skulle sätta något slags rekord i antal bajsblöjor. Vem som var domare eller jury har jag ingen aning om. Jag såg aldrig röken av dom. Men jag gissar att han låg väldigt bra till. Ett paket blöjor på två dagar. Inte illa va?

Det slutade ju naturligtvis med att TAXI 020 blev tusen spänn rikare. Jag tog honom till Astrids barnsjukhus mitt i natten för att kolla om man får bete sig så här. Att helt strunta i att kissa och bara satsa på att bajsa så mycket man bara orkar. Det gick ju inte för sig.

Skedmatning med vätskeersättning all vaken tid, magdroppar, inotyol och några blåbärsburkar senare är allt okej. Puh! Nu är det bara att invänta tanden/tänderna som har ställt till allt detta.

Kom nu inte och säg: "- Diarré och snorighet har inget med tänderna att göra!" För det tror jag på det bestämdaste att det hör ihop. A blev också dålig varje gång en tand ville upp, dock inte så att vi blev tvingade att åka in till något barnsjukhus och sätta fast en kisspåse.

Nu kallar rekordkillen på mig. Hallååå jag har vaknat! Mera maaaat och ge mig en ny blöja för den här stiiinker! Urk!