Tillfälligt uppehåll

Få se nu, bullarna är med. Termosen är full med ryckande varm choklad. Gummistövlarna är på. Regnjackorna knäppta. Nu trotsar vi vädret och går ner till sjön, vi vill så gärna fika ute på klipporna.

Ont?

Ja, man blir ju mer och mer fast här hemma i lägenheten. Det är ju så många hinder man ska passera innan man över huvudtaget kan åka någonstans. Först är det strumpdjävlarna som ska på. Funderar på curlingkänger som man kan gå barfota i. När strumporna är på, då kan jag skeda på mig dojorna. Lättad och glad står jag påklädd, jippi, nu kan jag gå ut. Men då ska jag gå ner för alla 48 trappsteg och det är ingen lek. Ett steg i taget sakta sakta sakta och jag klamrar fast mig i räcket samtidigt, hejar på min gulliga granne som är typ 100 år som också ska till affären...45 46 47 48 Jaaaaaaaaaa äntligen nere...möter min gulliga 100-åriga granne som redan är tillbaka från affären...då börjar vaggandet nerför backen som jag nuförtiden måste vila 2 gånger innan jag är nere. Hahaha...det är inte klokt!

Men nu sitter vi här i lägenheten igen efter några timmar ute i snön. Har tänt brasa för det var svinkallt ute. Både jag och A har fina röda kinder men nu fyller vi våra munnar med varmchoklad med marshmallows och bullar. Mmmmm...

Vågar inte prova TENs apparaten förren K kommer hem. Väldigt nyfiken på den.