Middag med Slash och gänget

Sitter just nu djupt i soffan med fötterna på pallen och med macen i knät. Jag är lite trött men jag får skylla mig själv det har ju varit roligt ikväll.

Vi fick trevligt sällskap till middagen. Vår kompis Micke hade snällt nog hämtat A på dagis idag. Gulliga han. Så när A och Micke med dottern C kom hem kunde jag ju inte släppa iväg dem. Kom in på fika! Efter en stund kom även Mickes fru Helena och deras äldsta son H. Wiiiiieeee!!!! Jag som knappt träffar människor längre låste snabbt dörren. Här kommer igen ut. Nu ska vi äta middag ihop.

Jag utmanade Micke på Guitar hero III, han var nybörjare så jag tänkte att han blir en lätt match, men ack så fel. Det visade sig att den killen lärde sig snabbt. Han var grym tills Slash utmanade honom, då tog det stopp. Men det tycker jag bara är bra för då kan han hämta A fler gånger och fortsätta försöka klå Slash. Tyvärr kunde jag knappt spela ikväll, varje gång jag försökte fick jag såna grymma sammandragningar att jag tappade koncentrationen. Nej, det här är ingen bortförklarning. Det är sant, magen blev hård som ett bowlingklot. Det var nästan att jag föreslog att vi skulle spela bowling istället.

K hade handlat marshmallows på väg hem som ungarna kunde grilla i öppna spisen och det blev en succé. Kladdigt, tyckte lilla C, men älskade att peta med pekfingret på den smälta vita kladdbollen så att det blev låååånga strängar emellan.

Nu ska jag göra mig en kopp te och TENsa min rygg och njuta av den elektriska härligheten. Kanske försöka nosa om det finns någon choklad i huset för det hade ju varit pricken över det berömda i:et.

Ont?

Ja, man blir ju mer och mer fast här hemma i lägenheten. Det är ju så många hinder man ska passera innan man över huvudtaget kan åka någonstans. Först är det strumpdjävlarna som ska på. Funderar på curlingkänger som man kan gå barfota i. När strumporna är på, då kan jag skeda på mig dojorna. Lättad och glad står jag påklädd, jippi, nu kan jag gå ut. Men då ska jag gå ner för alla 48 trappsteg och det är ingen lek. Ett steg i taget sakta sakta sakta och jag klamrar fast mig i räcket samtidigt, hejar på min gulliga granne som är typ 100 år som också ska till affären...45 46 47 48 Jaaaaaaaaaa äntligen nere...möter min gulliga 100-åriga granne som redan är tillbaka från affären...då börjar vaggandet nerför backen som jag nuförtiden måste vila 2 gånger innan jag är nere. Hahaha...det är inte klokt!

Men nu sitter vi här i lägenheten igen efter några timmar ute i snön. Har tänt brasa för det var svinkallt ute. Både jag och A har fina röda kinder men nu fyller vi våra munnar med varmchoklad med marshmallows och bullar. Mmmmm...

Vågar inte prova TENs apparaten förren K kommer hem. Väldigt nyfiken på den.