En natt med BabyBjörn

Har vi ett kolikbarn? Kan det vara så att lilla Frankie-Boy är påväg att bli ett kolikbarn. Hualiga om det skulle vara så.

Kvällarna och nätterna har börjat bli skrikiga. Lite väl skrikiga. Det enda som hjälper är att han får ligga vid bröstet eller att jag eller K går omkring i lägenheten och leker bönsyrsor. Eller vad det nu är för rolig insekt, men ni vet en sån där illgrön med konstiga ögon som vaggar i knävecken när den går. Vi drar på oss BabyBjörn och vaggar. I natt har jag inte sovit med K utan med BabyBjörn. Jag har vaggat. Har gått omkring och vaggat och sjungit på alla barnvisor jag kan. Men de har blivit ratade en efter en. Inte sjunger väl jag så illa.

Om det nu inte är kolik så ska jag inom närmsta dagarna besluta om jag ska köpa napp. För om Frankie-Boy fick sin vilja fram skulle han ligga vid mitt bröst jämnt och äta. Men han är inte hungrig jämt utan blir så förbannad när mjölken kommer när han bara vill ligga där och mystutta. Det klarar inte riktigt mina bröst nu när jag ammar igen utan amningsnapp.

Stackars A, han har inte riktigt tyckt att det varit kul att gå till dagis. Utan vill hellre vara hemma med bebisen. Men idag sa han:

- Mamma idag vill jag verkligen gå till dagis. Hämta mig sent.

Vad menar han med det?