En natt med BabyBjörn

Har vi ett kolikbarn? Kan det vara så att lilla Frankie-Boy är påväg att bli ett kolikbarn. Hualiga om det skulle vara så.

Kvällarna och nätterna har börjat bli skrikiga. Lite väl skrikiga. Det enda som hjälper är att han får ligga vid bröstet eller att jag eller K går omkring i lägenheten och leker bönsyrsor. Eller vad det nu är för rolig insekt, men ni vet en sån där illgrön med konstiga ögon som vaggar i knävecken när den går. Vi drar på oss BabyBjörn och vaggar. I natt har jag inte sovit med K utan med BabyBjörn. Jag har vaggat. Har gått omkring och vaggat och sjungit på alla barnvisor jag kan. Men de har blivit ratade en efter en. Inte sjunger väl jag så illa.

Om det nu inte är kolik så ska jag inom närmsta dagarna besluta om jag ska köpa napp. För om Frankie-Boy fick sin vilja fram skulle han ligga vid mitt bröst jämnt och äta. Men han är inte hungrig jämt utan blir så förbannad när mjölken kommer när han bara vill ligga där och mystutta. Det klarar inte riktigt mina bröst nu när jag ammar igen utan amningsnapp.

Stackars A, han har inte riktigt tyckt att det varit kul att gå till dagis. Utan vill hellre vara hemma med bebisen. Men idag sa han:

- Mamma idag vill jag verkligen gå till dagis. Hämta mig sent.

Vad menar han med det?

Ropen skalla, amningsnapp åt alla!

Jag blir lite förbannad på en del barnmorskor och BVC-sköterskor. På sistone har jag haft en del sökningar som hamnat på min blogg. Sökordet har varit amningsnapp. När jag själv gjorde en sökning och läste vad det sas om amningsnappen blev jag häpen.

Det är verkligen så att prussiluskorna inte rekommenderar detta underverk. Amningsnappen gjorde att jag stod ut med att amma vidare. Hade inte K åkt iväg den natten och handlat nappen hade jag lagt av att amma på vänstra bröstet. För det gjorde så j-vla ont med helt söndertrassade bröstvårtor. Det var inte så härligt och njutbart att amma. Nu med amningsnappen kunde jag direkt börja amma det trasiga bröstet. Utan smärta. Jag tyckte det var jättemysigt att amma A. Jag hade inga som helst problem med honom. Nu ville jag uppleva samma med Franke.

Att höra från sin BVC-sköterska eller barnmorska när man sitter och grinar med blödande bröstvårtor, att det bara är att stå ut. Ta och badda lite bröstmjölk. Det är galet. Det är ju tortyr. Stressande. Ångestladdat varje gång ens lilla bebis skriker på mjölk. Det blockerar ju hela amningen. Jag fattar inte att det sitter så långt inne att rekommendera amningsnappen. Huvudsaken är väl att bebisen får i sig den värdefulla bröstmjölken och att mamman kan slappna av istället för att sitta och försöka tänka bort de tusen nålar som sticker henne.

Shame on you, shame on you mrs prussiluskor!!!

Jag kan varmt rekommendera amningsnappen. Faktiskt är det så att Franke har lärt sig öppna sin lilla mun bättre, han suger i sig mjölken glupskt och sover sen som en prins. Jag har sluta grina och har ingen ångest längre. Njuter igen av att amma.

Tack till min underbara nattsköterska på BB som faktiskt rekommenerade amningsnappen till mig. Shame on mina prussiluslor på BB och BVC som tyckte att badda med bröstmjölk och fortsätta att amma skulle göra susen.

I love K och amningsnappen

Jag har haft ett krig här hemma i några dagar. Kriget mellan mitt vänstra bröst och Lilleman. Ett tag såg det illa ut. Riktigt illa. För det såg ut som om min såriga bröstvårta skulle ta hem segern från Lilleman.

Men i natt tror jag att det vände. Jag och K har visserligen varit uppe nästan hela natten. Men jag tror att Lilleman kommer att ta hem segern. Vi har satt in ett nytt vapen. Amningsnapp. Halleluja.

Igår hade vi besök av BVC. Nyfiket hembesök. Världens tråkigaste BVC-tant som satt och läxade upp K att nu kommer han minsann bli tvungen att ta mer ansvar som pappa. WTF?? Hon var så himla präktig och korrekt, som en riktig dubbad tysk prussiluska. Med ett konstigt översittarleende och huvudet på sned. Men med denna korrekta tant tog jag upp det här med amningen. Mitt vänstra bröst. Den såriga som bara inte vill bli sugen på. Den som fått vila i 12 timmar men som gör så ont för att det är fullproppat med mjölk som jag måste pumpa ut. Kommer det att räcka att ge Lilleman mjölk på bara det högra bröstet så länge? Jadå, hur tror du tvillingmammor gör? Du dumma mamma.

Men igår kväll förstod inte mitt högra bröst och Lilleman, att bröstet måste producera mera mjölk och att Lilleman inte kan suga varje timme. Mitt bröst är inte en mjölkautomat. Tryck på en blå knapp så kommer det ut massor av härlig mjölk. Jag är ingen tvillingmamma. Bara en vanlig 2-barns morsa med såriga bröstvårtor.

Förtvivlat och desperat skickar jag ut stackars K i nattmörkret. Mot Apoteket. Till de snälla rara tanterna i vita rockar. Måste ha en amningsnapp. Nu.

Efter pumpning, tårar, skedmatning, tårar, nattligt besök på apotek och en lektion i hur-man-suger-på-amningsnapp sover nu Lilleman fridfullt med magen full av mjölk från det vänstra bröstet. Jag är lycklig. Trött. Men lycklig.

I love K och amningsnappen. Amning amen.