Pärlor on my mind

Vad har jag startat egentligen? Det är ju inte klokt! Här sitter jag med en stor hink framför mig med 20.000 pärlor i 10 olika färger. Som jag färgsorterar. Ja, jag är inte klok i huvudet någonstans men jäklar vad snyggt det blir i träfacken.

Jag har fått ett återfall efter att ha varit clean i 25 år. Nu har jag som sagt åkt dit och hamnat i detta pärlträsk igen. Jag är fast i pärlträsket det är tyvärr sant. Fast inte i det pärlträsk som Ann, min kära BB-mamma befinner sig i. Hon har trillat dit riktigt ordentligt. Hon har t.o.m. hemleverans på sina pärlor. Min hink fick jag hämta själv i affären. Men det finns ju pärlor och pärlor. Anns pärlor gnistrar lite mer än mina. Mina är i det finast plast.



Japp! Jag sitter här hemma och lägger pärlplattor. Jag har stora planer för min plastpärlor.

Vad ska man tro på?

Nu skulle man ju kunna tro att foglossningsmorsan gett upp det här med bloggandet. Men nu sitter jag här i soffan igen och försöker blåsa liv i den. Det var nära ett tag att foglossningsbäckenet höll på att flaxa ut i cyberrymden för gott. Jag orkade helt enkelt inte med den ett tag. Verkliga livet kom emellan. Visserligen skulle jag önska att min verkliga foglossning skulle kunna försvinna för gott, för den gör sig fortfarande påmind och verkar inte vilja försvinna.

Få se nu, sist jag skrev så var det bajsäventyret med lilla F och dyra taxiresor. F är ett normalt bajsbarn numera. Han har också ingått i den Svenska Kyrkan och hans kära mor läste en text inför den fina församlingen och Gud och hoppades på att ingen hörde hur falskt det lät när hon tackade Gud för sina barn.

Men kanske Gud ändå finns och hörde hur ironiskt jag läste för F drabbades av hög feber i dagarna tre. Vad ska man tro på? Finns det en Gud? Nej, jag tror på tredagarsfebern.

Var är dom? Tänderna!

Nu har vi kommit hem till söder om söder. Det är på något sätt skönt. Hem till mina prylar. Även om prylarna gärna fick bo någon annanstans så är det helt ok att vara hemma. Hemma, är bäst när man är trött eller när ungarna blir sjuka. Och just sjuk blev lilla F när vi lekte "bo i härligt hus nära naturen" som allra bäst. Han fick för sig att han skulle sätta något slags rekord i antal bajsblöjor. Vem som var domare eller jury har jag ingen aning om. Jag såg aldrig röken av dom. Men jag gissar att han låg väldigt bra till. Ett paket blöjor på två dagar. Inte illa va?

Det slutade ju naturligtvis med att TAXI 020 blev tusen spänn rikare. Jag tog honom till Astrids barnsjukhus mitt i natten för att kolla om man får bete sig så här. Att helt strunta i att kissa och bara satsa på att bajsa så mycket man bara orkar. Det gick ju inte för sig.

Skedmatning med vätskeersättning all vaken tid, magdroppar, inotyol och några blåbärsburkar senare är allt okej. Puh! Nu är det bara att invänta tanden/tänderna som har ställt till allt detta.

Kom nu inte och säg: "- Diarré och snorighet har inget med tänderna att göra!" För det tror jag på det bestämdaste att det hör ihop. A blev också dålig varje gång en tand ville upp, dock inte så att vi blev tvingade att åka in till något barnsjukhus och sätta fast en kisspåse.

Nu kallar rekordkillen på mig. Hallååå jag har vaknat! Mera maaaat och ge mig en ny blöja för den här stiiinker! Urk!