Vardagslyx med guldkant

Så här börjar min dag. Det känns otroligt lyxigt. Lyxigt att kunna sitta ensam i mitt favorithörn i soffan med datorn. Lite goda mackor och gott te. TENs-apparaten som tar bort det onda. Lugnt. Stilla. Radion hörs lite svagt från köket.

Sen plötsligt avbrott...BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA BORRA JÄTTE MYCKET...

Fast det gör inget. Jag gillar såna ljud. Ljud av maskiner. Borrljud. Ljud av någon som sågar. Handsågar. Maskinsågar. Då vill jag dit. Jag vill också ha roligt.

De som har roligt håller just nu på att ta bort 50-års inboddhet. Det är sorgligt. Det gamla paret som bott där sen huset byggdes har flyttat till världens ände. De sliter ut deras kök, ut med de bra praktiska inbyggda walk-in-garderoberna som slukar det mesta som kommer dess väg, bort med allt som påminner om att det är en 50-tals lägenhet med bra funktion. In med IKEA.

Vi valde också IKEA köket vid stammbytet. Det är jätte fint, nytt och fräscht. Men det börjar redan gå sönder efter två år. 50-tals köket hade stått i 50 år. Det var slitet, gammalt och unket. Men snickrat på plats, snickrat på riktigt. Det höll ihop. Vi valde IKEA-köket. Vi valde 50-tals garderoberna.

Underbara pappa! Hurra!

Just nu sitter min underbara pappa i bilen med en passagerare bak i bilen som inte är mindre än en säng på 30 kg, på väg hit.



Wiiiieeeee!!!

Skiljer sig smaken söder och norr om stan?

Varför måste alla åka och handla samma säng som vi vill ha, just idag, jo för väljer man att handla på det stora möbelvaruhuset IKEA så får man räkna med att det man själv vill köpa, vill 1000 andra också köpa. Man är inte på något sätt unik med sitt köp. Vi har nu varit på jakt efter en säng till A, som alla andra föräldrar också verkar vilja ha till sina ungar. För de tar slut innan de kommer in. Har de andra föräldrarna hittat någon slags utlämningsställe som vi inte känner till? Direkt från lastbilen?

För några veckor sen var vi och skulle fixa möbler till A:s rum, han ska ju äntligen få ett alldeles eget rum att röja i. Men hur som helst vi står på IKEA och går och kollar att alla grejer verkligen finns hemma. Hyllor - check, Säng - check. Allt finns och i stora höga travar. Härligt!

Vi bestämmer att vi går den vanliga svängen först, ni vet genom alla rummen ner till alla måste-ha-grejer, innan vi plockar ihop alla stora gigantiska paket. Bad idea, very bad idea. För när vi hade strosat runt ett tag som lyckliga familjen och provbott i alla rummen, pekat, klämt, provsuttit, känt på och fikat, skulle vi gå och hämta paketen och ställa oss i köerna. Då var ju säng djäveln slut. De hade sålt den sista en kvart innan vi kom tillbaka. Ahhhhh...

De hade alltså sålt ett berg av sängar på 2 timmar. Ett Mont Everest berg av fina små barnsängar.
- Kom gärna tillbaka om två veckor då får vi in ett till Mont Everest berg med sängar, säger en söt säljare.

Igår fick de då äntligen in det där gigantiska berget med sängar. Både till Kungens kurva och till Barkarby. Men eftersom vi inte har bil så är vi sååååå beroende av t ex min stackars pappa som i tid och otid får komma och köra, bära och svettas för våran skull. Vi kan liksom inte bara köra dit och handla den. Utan det blir stor planering. Fram med pannlampor, kartor, tidtagarur....

Men pappa ställer alltid upp, vi kör dit på söndag. Jaaaaaa!!!!!

Vid två tiden surfar jag in och bara kollar läget. Då är den slut igen! Men, den finns fortfarande i Barkarby. Man får ju hoppas att det skiljer sig lite i inredningssmak söder och norr om stan.

Nu kommer jag att glutta och hålla koll hela tiden på IKEA-sajten. Men jag har ju inget annat för mig.