Oj, vad vi har det skönt

Jag försöker läsa. Men det går inte. Jag försöker läsa Mustafa Cans underbara bok om sin fina mamma. Men det går inte. Istället för att titta ner i boken tittar jag upp hela tiden. Jag tittar upp på en sol som värmer något otroligt skönt. Hoppas jag får fräknar.

Jag och F har det riktigt skönt här på våran lilla balkong. Sitter med ett stort glas te och en kaka, som jag verkligen inte borde ta men det gör hela den här stunden ännu bättre. F nöjer sig med att ligga skönt i sin hårdlift och sova. Han har magen full med god fet mjölk och nybytt blöja. Kan det bli bättre?

Solen håller på att gå ner

Den lyste så fint idag. Saknat den. Jag ville så gärna göra den sällskap och eftersom de 48 trappstegen djävlas med mig, så satt jag på balkongen. Det var skönt med frisk luft. Jag blundade och lekte en liten soltörstig solros. Fast egentligen behöver jag inte leka eller låtsas. Jag är en soltörstig gravid foglossningsmamma som så desperat vill ut i solen.

Jag satt där på balkongen och försökte tränga bort bygget som pågår några meter härifrån. Satt med min kopp te och med många sköna filtar omkring mig och bebisen, till sällskap hade vi vår gamla gran. Visserligen uppsågad i tusen bitar och nerstoppad i två svarta påsar. Så det sällskapet var inte mycket att hurra för men jag fick några glada hejande från killarna som så snabbt bygger våning efter våning på huset mittemot. Vi är just nu i samma höjd men snart kommer de att vara närmare solen än mig.

Men snart kommer jag och bebisen att få fika med vitsipporna.