Läge att flytta?

Njuter för fulla tekoppar ute på nyfixade balkongen. Sticker näsan i vädret, blundar och inbillar mig att balkongen plötsligt förvandlats till en skön trädgård. Blundar och famlar efter tekoppen och fantiserar att jag sitter under ett äppelträd precis brevid kryddlandet.

Tätt tätt intill sitter jag brevid mina fina blommor och kryddor. Så nära så nära.

Innerligt försöker jag tänka bort byggarbetsplaten nedanför balkongen. Bilarna inbillar jag mig att det är havet som stormar.

Jag vill flytta! Men just nu njuter jag på min lilla balkong och drömmer mig bort.

Trädgård på 3 kvadrat

Just i denna stund sitter jag på balkongen. Det är fortfarande varmt i luften eller ja, det är fisljummet. Solen håller på att gå ned. Himlen faller i mörklila och rosa. Det är nu det börjar. Livet på balkongen.

Jag försöker att få alla möjliga slags anledningar till att vara på balkongen. Spelar ingen roll att jag sitter med en varm ullkofta och en ullfilt om benen. Det skulle säkert vara varmare att sitta inne och skriva. Men det är inte samma sak som att sitta ute.

Efter middagen idag, sjasade jag ut mina killar hit för att inta efterrätten här ute. Det är ju inte så mycket grönska här än dock. Det enda som är grönt nu är mina sittkuddar och murgrönan som slingrar sig sakta uppåt, eller neråt, den har inte riktigt förstått att den ska hänga och klänga. Men det går det med.

Snart ska jag sätta upp spaljen av armeringsjärn och plantera något som gärna blommar mycket och länge och luktar gott. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu vad det ska bli. Sen i blomlådorna kommer jag nog att göra det lite enkelt för mig. Där tänkte jag i stort sett bara ha en massa hängpelargoner. Och kanske lite till om jag känner mig rätt. Det petas alltid i lite för mycket i de där små lådorna, men fint blir det.

Nu de senaste veckorna har mina trädgårdsböcker och andra fina blomböcker bläddrats i flitigt. Jag längtar så efter att ha en riktig trädgård. När kan vi flytta? Måste kolla bankkontot igen.

Jo, det kan det...

...verkligen bli. Bättre alltså. Det kan alltid bli bättre. Just nu sitter jag brevid ett snustorrt gammalt lavendelträd, som tyvärr inte överlevde denna vinter, den ser verkligen sorglig ut. Stackarn. Överallt ligger här torra plantor som jag inte orkade ta hand om i höstas. Skyller helt klart på foglossningen, inte av att jag var slö eller så.

Men jag ser till min lycka att mina tidlösalökar överlevt. Fasta och fina. Ska gräva ner dom bums. Nä, jag ska ta med dem till mamma. Får gräva ner dem under plommonträdet tillsammans med lammöronen.

Jag längtar efter att få börja göra fint här på balkongen. I år ska jag verkligen försöka fixa någon slags spalje, så att vi kan få fina klängiga blommor. Helst en som blommar hela sommaren och hösten. Spalje, jag vill ha en snygg. Armeringsjärn kanske. Det får fixas. A måste ju också få sina smultron, måste utöka dem ännu mer i år och tomaterna. Sen ska blomlådorna fyllas till bredden och höjden av blommor och kryddor.

Jag och F kommer bo på balkongen dagtid. Ja fast, sen när jag hämtat A på dagis lär det ju bli en del saft, glass och fruktstunder på eftermiddagen också. Det är väl lika bra att servera middagen på balkongen och flytta ut FATBOY så kan jag ju sova här också.

Fint! Äntligen vår och snart sommar. Nu måste jag jobba på mina fräknar och sen iväg för att hämta hem A. Hej!

Oj, vad vi har det skönt

Jag försöker läsa. Men det går inte. Jag försöker läsa Mustafa Cans underbara bok om sin fina mamma. Men det går inte. Istället för att titta ner i boken tittar jag upp hela tiden. Jag tittar upp på en sol som värmer något otroligt skönt. Hoppas jag får fräknar.

Jag och F har det riktigt skönt här på våran lilla balkong. Sitter med ett stort glas te och en kaka, som jag verkligen inte borde ta men det gör hela den här stunden ännu bättre. F nöjer sig med att ligga skönt i sin hårdlift och sova. Han har magen full med god fet mjölk och nybytt blöja. Kan det bli bättre?

Solen håller på att gå ner

Den lyste så fint idag. Saknat den. Jag ville så gärna göra den sällskap och eftersom de 48 trappstegen djävlas med mig, så satt jag på balkongen. Det var skönt med frisk luft. Jag blundade och lekte en liten soltörstig solros. Fast egentligen behöver jag inte leka eller låtsas. Jag är en soltörstig gravid foglossningsmamma som så desperat vill ut i solen.

Jag satt där på balkongen och försökte tränga bort bygget som pågår några meter härifrån. Satt med min kopp te och med många sköna filtar omkring mig och bebisen, till sällskap hade vi vår gamla gran. Visserligen uppsågad i tusen bitar och nerstoppad i två svarta påsar. Så det sällskapet var inte mycket att hurra för men jag fick några glada hejande från killarna som så snabbt bygger våning efter våning på huset mittemot. Vi är just nu i samma höjd men snart kommer de att vara närmare solen än mig.

Men snart kommer jag och bebisen att få fika med vitsipporna.