Retstickor!

Tycker jag om bebisen och värkarna. Blääää...

Varje kväll och natt nu senaste dagarna har kroppen kommit igång med fiiint värkarbete. Jag och K går omkring som spända fiolsträngar. Möter K:s förväntansfulla blickar. Nu? Är det på riktigt nu? Värkarna jobbar vidare, men inte så pass att man plockar upp telefonen och ringer barnvakt, BB och taxi stockholm. Ibland är det 20 min mellan värkarna. Men det känns fortfarande lite som repetitionsvärkar, inte de här Wiiiieeee vilken värk.....Men fortsätt. Fortsätt för all del.

Kommer på att jag är jättetrött. Skulle det sätta igång på allvar måste jag ju vara utvilad. Går och lägger mig. Vaknar till varje gång kroppen retas med repetitionsvärkarna. Sen plötsligt händer det ingenting. Allt är borta.

Det enda som rör på sig är bebisen som bäddar för natten och sen somnar. Jättenöjd! Själv ligger jag klarvaken. Snopen. Nähä, inget nu heller.

I smyg börjar jag smida planer. Inatt ska jag vara vaken. Tror jag.