Snormonstrena anfaller

F vakande med feber i dag, inte hög men dock feber och vrålförkyld. Jag vet precis hur han fått det. Varje dag när jag kommer till dagis förvandlas jag till en riddarmamma med spejarögonen på.

Öppnar grinden till dagis och stänger den snabbt för att inte ett litet snormonster ska smita ut. Parerar de första utfallen mot vagnen där oskulden F ligger och sover utan vetskapen om farorna som hotar utanför. Spejar efter A, lokaliserar honom och styr stegen mot honom samtidigt som jag spejar mot en fröken för att tala om nu är jag här. Parerar ytterligare några utfall mot F i vagnen. Jag lyckas. Men då jag, riddarmamman, äntligen får fatt på A och vi kramas det är då de små snormonstren passar på. De kommer från alla håll. Jag försöker parera mot snorfingrarna som pressas ner i vagnen mot F men förlorar varje gång. F vaknar alltid upp av att titta upp mot ett snorigt finger som är påväg ner till honom.

Det är det som gjort honom så febrig och förkyld. Små knubbiga skitiga snorfingrar som glatt vill klappa och känna om tänderna har kommit än.

Jag, riddarmamman med de hopplösa spejarögonen som så desperat behöver nya glajer, ger upp mot snormonstren. De vinner.

Ja, men då packar jag väskan då!

Idag när jag hämtade A på dagis, möttes jag av en väldigt ivrig kille som ville så snabbt som möjligt berätta samtidigt som han hoppade upp och ner, att hans kompis hade blivit hämtad av sin pappa för att åka till sjukhuset. För hon och hennes storebror hade äntligen fått sina bebisar. Sen lugnade han sig och satte sig i mitt knä, där han för övrigt knappt för plats längre för magen, gosade in sig i halsen på mig och sa:

-Jag tycker du också ska åka till sjukhuset mamma, jag kan inte vänta längre! Jag vill också att våran bebis ska komma!

Måndag, tillbaka till vardagen

Slut på jul och nyårshelgernas gottande. Jag saknar det redan och det har inte ens gått ett dygn. Går fram till kylen, öppnar, åhh det har inte fyllts på sen jag kollade sist. Bäst att titta i skafferiet också. Man vet aldrig om det har varit en matfe där sen jag sist var och tittade.

K är på jobbet och A är tillbaka på sitt dagis efter en lång ledighet. Om jag är smart så ska jag nog fixa middagen redan, för jag kan tänka mig att jag kommer att hämta en mycket trött och lycklig liten kille. Lycklig kommer han nog förresten bara att vara tills han ser mig glänta på dörren in till Tigern, sen kommer han att utbrista -Åhhhh dumma mamma! Du får inte komma äääääään! sen kommer jag att få mig en liten smocka någonstans, var beroende på om jag står eller har hunnit sätta mig ner. Men han slår aldrig bebisen i magen. Han kan vara på väg, sen hejdar han sig och riktar in smockan någon annanstans. Kärlek?

Det där surandet över att behöva bli hämtad så himla tidigt, ändå hämtar jag honom typ vid halv fyra till fyra, brukar gå över ganska snabbt. Hur ska det gå när han bara får vara på dagis till tre, när bebisen har kommit. Ojojoj...

Nu ska jag fixa till en fiskgratäng som A älskar. Sen ska jag kämpa på mig strumporna och vagga ner till bussen för att se om det är en lycklig-men-sur eller om det är en lycklig-men-trött A jag ska hämta. Säkert vet jag redan nu att han kommer att somna tidigt ikväll.