Gonatt nu mina små älsklingar!

Just nu försöker jag natta två små killar samtidigt. No problems om de hade legat i samma säng i samma rum. Nu ligger de två små barnen, som verkligen borde gnugga John Blunds magiska gonatt pulver i ögonen, i varsin säng i olika rum. Jag går mellan rummen och stoppar om, klappar och smeker fina små huvuden.

A ligger själv men måste ropa ibland på mig när jag är inne hos F, utifall jag skulle ha fått för mig att gå ut utan honom. Varje gång han ropar försöker jag att inte svara för då vaknar F, men måste svara då mamma blir till maaaaammA...!!!

Lilleman spärrar upp sina små blå igen och ler, nej, det är inte morgon. Börja om från början. Vyssa, gunga, sjunga, vyssa, gunga, sjunga tills man ger upp för att foglossningsmammans höfter och knän börjar gnissla så högt att det blir omöjligt att somna, då slänger man fram bröstet. Stackars bröst.

Men nu ligger de själva i sina sängar. Vakna. A räknar alla tunnelbanetåg han hör, här finns inga får att räkna. F jollrar till sina fina spegelstjärnor som hänger ovanför spjälsängen. Jag sitter i soffan och håller tummarna. Somna somna somna. Det verkar lovande. Rapporterna om tågen kommer allt mer sällan och jollrande i andra rummet låter tröttare och tröttare.

Gonatt älsklingar...