Arbetsskada eller bara ytligt?

Jag är lugn, lugn i mig själv numera. Det är inte längre något som river i kroppen längre. Jag kan koppla av. Det är skönt. Skönt att bara kunna vara när jag är hemma. Det finns inte längre så mycket som jag irriterar mig på. Det handlar inte om att jag har börjat gå i terapi och tänt några lampor. Inte heller att F äntligen har kommit på att det är kul att åka vagn så att det blir lite lättare att hämta och lämna A på dagis och handla. Det handlar inte heller om att jag och K har slutat tjafsa om diskning, tvätt och andra vardagstråkigheter. Nej, det handlar om inredning och mina hyllor. Det känns så fruktansvärt ytligt, inte djupt alls att känna så, men så är det. Kanske är det en arbetsskada? Kan det anmälas?



Det är nämligen så att hyllorna med några av alla våra böcker som jag så länge har tjatat om att de skulle flyttas från A:s rum, för varför ska han behöva ha dom där, och istället sättas upp brevid soffan i vardagsrummet, dom sitter där nu. Hurra! Mitt fina hyllsystem hänger där det var tänkt att det skulle hänga från början. Det är därför jag känner att jag är hel nu. Är det inte ytligt att jag påverkas så otroligt mycket på hur det ser ut här hemma? Det är inte så att jag vill ha ett Sköna hem hem där allting är P E R F E K T. Men det ska finnas harmoni för jag tror verkligen att finns det harmoni och lite, lite ordning så påverkar det hur man mår.

Vi får se om vi kommer att leva idylliskt och i en härlig harmoni tillsammans nu när jag äntligen har det så som jag hade planerat för så himla länge sedan. Jag är sån, det kryper i kroppen när jag inte får avsluta så som jag tänkt. Därför har jag inte varit hel. Men nu har jag äntligen fått borra mina 11 hål och hamrat i de 11 pluggen, skruvat i 11 skruvar i väggskenan. Jag har hängt på mina hängskenor, hängt på 29 st konsoler placerat ut de fina björkhyllorna och ställt alla böcker på plats. Så! Då händer det något i mig, jag blir lugn, jag kan tänker på andra saker.

Det var väl inte så svårt va? Fast tydligen så var det det eftersom det tog ett år. K, nog blev det väl ändå mer än ok?