Nu orkar jag inte längre. Orkar inte vara en gigantisk napp/nappflaska för det är vad jag är just nu för F. Han är helt besatt av mina bröst. För en månad sen trodde jag att nu, nu snart är det över med amningen. Yes! Men no no no det slog om istället. Han vill ha mer och mer. Mina stackars bröst som var på väg att checka in som fina skinnpåsar har helt plötsligt fått hyra in x-tra personal, för här ska produceras mjölk. I mängder. Vad är det här?
Jag vill verkligen inte amma mer. Vill inte. Det är nog nu. Nu klipper vi F. Jag vill ha tillbaka mina bröst. Jag vill ha tillbaka min kropp, min frihet. Framför allt min frihet.
Min frihet försvann så fort jag blev gravid. Foglossningen som kom så tidigt gjorde att jag blev fast uppe i lägenheten och helt beroende av andra i månader. Månader. I flera månader var det så. När äntligen lilla F kom och jag såg framemot barnvagnspromenader bland vitsippor, midsommarblomster, humlor och gå bland fallande höstlöv men tyvärr grusades det totalt. F totalhatar vagnen. Det har han väl gjort nu i ett halvår.
Varje gång jag ska ut och dra vagn har jag en hysteriskt arg vrålande liten vilding som inte ger sig förren han blir bortplockad för den hemska vagnen. Det är stressande. Väldigt stressande. Jag måste hämta och lämna A på dagis varje dag. Så varje morgon innan nio och varje eftermiddag innan tre är så stressande. Nu på sistone har jag börjat lyssna på mobilradion istället för F:s vrål. Fast jag vågar bara ha ena öronsnäckan i för skulle jag ha båda skulle väl alla som möter oss skaka på huvudet och säga:
-Men gud vilken dålig mamma!!! Ta upp ungen, han är ju ledsen!
Jo, men jag kan inte bära honom vart jag än går. Min foglossningskropp tillåter inte det. Jag kan inte sitta med TENsen varje kväll och natt för att försöka få bort den onda värken bara för att F vill bli buren jämt när vi är utomhus. Babybjörnen. Ont. Bära barn ryggsäcken. Ont ont.
Är jag en dålig mamma som lyssnar på radio när jag är på väg för att hämta A? Är jag dålig som inte står ut? Är jag en dålig mamma som inte vill amma längre? Är jag dålig som önskar att F kunde ta nappflaskan istället?
Det har bara varit lite mycket. Jag orkar inte riktigt längre. Jag vill bli fri. Är det fel?
fredag 17 oktober 2008
Jag vill bli fri. Är det fel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Det måste ha varit något speciellt det där dygnet på förlossningen, föddes det bara nappflaskevägrande barn tro?!?
Jag undrar om inte man skulle tillsätta en liten miniutredning. Något för socialstyrelsen eller rent av SCB kanske...
Jag vill också ha ett barn som älskar flaskan och dess innehåll!
Heeej jag blev inspirerad av dig och har börjat smygblogga lite igen :-)!
Ann: Kan man reklamera tro? Varan inkorrekt?
Nääääääääää...fina små killar, ni är så perfekta.
Supermamman: YES YES YES!!! :D
Men du, sluta amma! Det gjorde jag och inte verkar Mini må sämre för det. Jag slutade tidigt och fick först ett sting av dåligt samvete men när jag plötsligt fick lite frihet blev jag ju världens piggaste och gladaste mamma. Och det är ju bättre än en sur mjölkko. Inte sant?
Kram
Det är det den sura mjölkkossan vill och tänker göra. MEN han bara totalvägrar ta nappflaskan. Oj, vad vi har försökt och försökt. Fast nu när jag verkligen har två små tomma skinnpåsar till tuttar kanske han äntligen börjar fatta att det inte är så dumt med flaska.
Inatt får vi se. Himmel... :D
Kram kram
Åh, kära du, nej! Klart det inte är fel. Han måste äta annat helt enkelt. Tror att det går lättare om du håller dig borta från matningen, typ en helg, och låter någon annan mata med flaska och puréer och sånt. Kämpa på, det går, även om jag förstått att det kan vara svårt med barn som verkligen gillar bröstet. Men det måste gå, men hjälp och beslutsamhet. Klart du ska få lite paus. Underlätta för dig själv och din kropp. Vill du sluta så måste F acceptera det. Lycka till och stor kram!
Of course not. Reclaim tuttarnas frihet :)
Skicka en kommentar