Jo, det kan det...

...verkligen bli. Bättre alltså. Det kan alltid bli bättre. Just nu sitter jag brevid ett snustorrt gammalt lavendelträd, som tyvärr inte överlevde denna vinter, den ser verkligen sorglig ut. Stackarn. Överallt ligger här torra plantor som jag inte orkade ta hand om i höstas. Skyller helt klart på foglossningen, inte av att jag var slö eller så.

Men jag ser till min lycka att mina tidlösalökar överlevt. Fasta och fina. Ska gräva ner dom bums. Nä, jag ska ta med dem till mamma. Får gräva ner dem under plommonträdet tillsammans med lammöronen.

Jag längtar efter att få börja göra fint här på balkongen. I år ska jag verkligen försöka fixa någon slags spalje, så att vi kan få fina klängiga blommor. Helst en som blommar hela sommaren och hösten. Spalje, jag vill ha en snygg. Armeringsjärn kanske. Det får fixas. A måste ju också få sina smultron, måste utöka dem ännu mer i år och tomaterna. Sen ska blomlådorna fyllas till bredden och höjden av blommor och kryddor.

Jag och F kommer bo på balkongen dagtid. Ja fast, sen när jag hämtat A på dagis lär det ju bli en del saft, glass och fruktstunder på eftermiddagen också. Det är väl lika bra att servera middagen på balkongen och flytta ut FATBOY så kan jag ju sova här också.

Fint! Äntligen vår och snart sommar. Nu måste jag jobba på mina fräknar och sen iväg för att hämta hem A. Hej!