Nejdå jag har inte glömt...

... bort bloggen. Men det har bara inte funnits tid till att skriva. Jag har varit fullt upptagen med att fira min lilla älskling som fyllt 4 år. 4 år och 4 kalas blev det. Han måste var speciell.

Så stället för att skriva inlägg här har jag bakat bullar. Skrivit listor. Ammat F. Stoppat godis plus leksak i 12 små kalaspåsar. Slagit in presenter. Städat. Städat. Städat. Tänkt tillbaka för 4 år sen vad jag gjorde då minut för minut. Ammat F. Blåsit upp ballonger. Hämtat andan. Bakat kakor. Slickat skålar. Diskat. Ammat F. Gjort en monster tårta med fyra lager som hotade att glida isär och bli en god kladdig sörja i fyra delar. Kastat omkring serpentiner. Lekt skattjakt med 12 små underbara barn. Aktat mig för piraterna som gömmer sig i skogen och vaktar skatten. Pustat ut och ammat F. Städat. Diskat......zzzzzzzzzzzzzzzzzzz i en vecka efter.

Men oj vad roligt det har varit.

Vardagsstånk

F på magen, i BabyBjörnen eftersom han totaldissar sin vagn, i ena handen ny golvmopp, blöjor och en kasse med lite mat. Den andra paraply.

Har jag tjatat tidigare om körkort? Ja, men jag gör det igen. Var är bilen och var är vardagslyxet?

Stånk stånk...

Jag en superhjälte?

Pust! Det är snart 2 timmar kvar av denna dag. Låt det bli två lugna timmar utan kaos. Jag behöver det efter en dag med en liten febrig ynklig lillebror, en ivrig storbror som vill lära sig allt och helst allt och nu på engång, plus en svärmor som just i denna stund sitter på SöS akuten...

Hahaha...va? Vad hände?

Idag hade jag gärna varit en superhjälte med tre personligheter. Första personligheten en lugn tröstande mamma med super tålamod, den andra en super pedagogisk skolfröken som sitter inne med alla svar på alla tusen frågor och den tredje personligheten, en superhjälte som kan handskas med envisa svärmödrar som vägrar åka till akuten fast det gör ont i bröstet när man andas efter att man fallit och slagit i både revben och höft.

Men men jag är helt vanlig. Ingen superhjälte. Fast å andra sidan F sover fridfullt och A drömmer säkert om dinosaurierna vi läste om i FAKTABOKEN, hur tråkig som helst att läsa som gonattbok, jag försökte med Lill-Zlatan men icke. Faktaboken blev det. Svärmor, ja hon sitter ju på akuten. Så kanske ändå...

Snormonstrena anfaller

F vakande med feber i dag, inte hög men dock feber och vrålförkyld. Jag vet precis hur han fått det. Varje dag när jag kommer till dagis förvandlas jag till en riddarmamma med spejarögonen på.

Öppnar grinden till dagis och stänger den snabbt för att inte ett litet snormonster ska smita ut. Parerar de första utfallen mot vagnen där oskulden F ligger och sover utan vetskapen om farorna som hotar utanför. Spejar efter A, lokaliserar honom och styr stegen mot honom samtidigt som jag spejar mot en fröken för att tala om nu är jag här. Parerar ytterligare några utfall mot F i vagnen. Jag lyckas. Men då jag, riddarmamman, äntligen får fatt på A och vi kramas det är då de små snormonstren passar på. De kommer från alla håll. Jag försöker parera mot snorfingrarna som pressas ner i vagnen mot F men förlorar varje gång. F vaknar alltid upp av att titta upp mot ett snorigt finger som är påväg ner till honom.

Det är det som gjort honom så febrig och förkyld. Små knubbiga skitiga snorfingrar som glatt vill klappa och känna om tänderna har kommit än.

Jag, riddarmamman med de hopplösa spejarögonen som så desperat behöver nya glajer, ger upp mot snormonstren. De vinner.

Twitter kvitter

Om ni tittar till i högra spalten ser ni Twitter. Det är min lilla microblogg. Det är ju inte alltid så att jag har tid att skriva ett långt inlägg varje dag. På sistone har det typ varit ett i veckan för att tiden och orken inte har funnits. För familjen går före bloggen. Än så...

På min Twitter kan jag snabbt skriva vad som händer just nu.

Det är ganska coolt, för jag kan skicka ett microinlägg via sms eller via Firefox med hjälp av tillägget TwitterBar. Mycket enkelt och roligt.

Mer sånt. Kvitter i Twitter.