Han behöver bara rapa, för tusan!

Håhåjaja, jag säger bara, mind your on business. Vad är det med vissa människor? Lägga sig i. Jaja, jag vet! De vill bara vara snälla, men när de kryper upp i knät. Då går det för långt.

Idag skulle jag ta F till doktorn och eftersom jag inte har det där körkortet måste jag ta bussen. Stön vad jobbigt. Bussen till Farsta är alltid knökfull. Knökfull med barnvagnar. Alla mamma och pappalediga ska till Farsta och dricka latte och shoppa. Därför är bussen alltid full. Jag tycker SL snart borde inse att de borde sätta in en lastbil som kan gå fram och tillbaka med alla barnvagnar och deras latteberoende föräldrar.

Men nu ska jag åka den knökfulla bussen. När bussen äntligen kommer, då vaknar F. Jippi! Han är skogstokig. Så jag tar upp honom eftersom jag anar att det är en monsterrap som vill upp. Jag hade laddat honom full med mjölk innan vi rullade iväg. När rapen inte vill upp och F skriker högre och högre, märker jag att folk runt omkring blir stressade. Bebisen skriker. Hjälp! Tanter och farbröder tittar storögt, ojoj vad ska vi göra. För jag kan ju uppenbarligen inte ta hand om mitt barn eftersom han skriker.

Till slut kommer en turkisk kvinna till tanternas och farbrödernas lättnad fram till mig. Hon berättar att hon har 12 barn varav 8 lever. Hon vet bäst. Jag ska amma. Nej, säger jag och ler. Då sätter hon sig brevid mig och börjar riva i min jacka precis som om jag inte förstått. Hon ber mig återigen att amma. Jag förklarar att om jag ammar nu kommer hon att få en monsterrap i knät tillsammans med en liter bröstmjölk. Så nej, inte amma. Han ska bara rapa.

Men kvinnan ger sig inte. Nu börjar hon nästan krypa upp i knät på mig och pratar hektiskt på turkiska. Hon petar och petar på mig och jag börjar på allvar bli jäkligt irriterad på henne. Funderar starkt på att hoppa av. Men vi har ju doktorstiden att passa. Jag stirrar ut genom fönstret och på F. Gungar F hit och gungar F dit.

När vi äntligen kommer fram till Farsta, då kommer det, RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAP!

F somnar bums och jag ler till kvinnan och går av. Nu har jag ännu ett skäl till varför jag måste skaffa körkort. Slippa irriterande kvinnor som vill krypa upp knät.

Ropen skalla, amningsnapp åt alla!

Jag blir lite förbannad på en del barnmorskor och BVC-sköterskor. På sistone har jag haft en del sökningar som hamnat på min blogg. Sökordet har varit amningsnapp. När jag själv gjorde en sökning och läste vad det sas om amningsnappen blev jag häpen.

Det är verkligen så att prussiluskorna inte rekommenderar detta underverk. Amningsnappen gjorde att jag stod ut med att amma vidare. Hade inte K åkt iväg den natten och handlat nappen hade jag lagt av att amma på vänstra bröstet. För det gjorde så j-vla ont med helt söndertrassade bröstvårtor. Det var inte så härligt och njutbart att amma. Nu med amningsnappen kunde jag direkt börja amma det trasiga bröstet. Utan smärta. Jag tyckte det var jättemysigt att amma A. Jag hade inga som helst problem med honom. Nu ville jag uppleva samma med Franke.

Att höra från sin BVC-sköterska eller barnmorska när man sitter och grinar med blödande bröstvårtor, att det bara är att stå ut. Ta och badda lite bröstmjölk. Det är galet. Det är ju tortyr. Stressande. Ångestladdat varje gång ens lilla bebis skriker på mjölk. Det blockerar ju hela amningen. Jag fattar inte att det sitter så långt inne att rekommendera amningsnappen. Huvudsaken är väl att bebisen får i sig den värdefulla bröstmjölken och att mamman kan slappna av istället för att sitta och försöka tänka bort de tusen nålar som sticker henne.

Shame on you, shame on you mrs prussiluskor!!!

Jag kan varmt rekommendera amningsnappen. Faktiskt är det så att Franke har lärt sig öppna sin lilla mun bättre, han suger i sig mjölken glupskt och sover sen som en prins. Jag har sluta grina och har ingen ångest längre. Njuter igen av att amma.

Tack till min underbara nattsköterska på BB som faktiskt rekommenerade amningsnappen till mig. Shame on mina prussiluslor på BB och BVC som tyckte att badda med bröstmjölk och fortsätta att amma skulle göra susen.