Elaka vuxna

Igår petade jag och K små små hål i A:s trygga sköna bubbla. Igår hade vi nämligen samtalet med A. Samtalet som rubbar hela A:s världsuppfattning. Det är så jobbigt. Det är jobbigt att berätta för honom att det finns vuxna som kan vara elaka mot barn. Att de kan luras.

Jag och K berättade en lightvariant för A, samtidigt som vi lekte med riddarborgen. Vi vill inte skrämma upp honom, bara tala om att vara försiktig. Vi tog "inte-ta-emot-godis-leksaks"-varianten och "inte-följa-med-någon-du-inte-känner"-varianten.

Jag vill inte döda A:s nyfikenhet och öppenhet. Jag vill inte att han ska känna att han inte kan vara trygg när han är ute och leker. Men samtidigt måste han ju veta om att det faktiskt finns vuxna som man inte kan lita på.

Ibland skulle jag vilja stänga in mina kära i en egen liten trygg riddarborg, där vi kunde leva lyckliga för alltid.

Det är lite oroligt här i söderort. Det märks bland annat genom att det har börjat cirkulera en polisbil runt förskolorna häromkring. Som Sverker säger: Va! Va! Ska det ska va så?