Åka kommunalt med 18 kilo gele

För f-n vad jag vill ha körkort och bil. Om vi inte blev rapporterade till barnavårdsnämnden ikväll så lär vi väl bli det förr eller senare.

Vilken resa. My god! Hahaha...vi kan inte ha sett kloka ut. Hela pendeltågsresan från mamma och pappa gick hur bra som helst. Men vi anade ugglor i mossen.

Lilla F låg och sov i vagnen. A somnade i mitt knä. Vad skönt, båda killarna sover. Jag och K sitter och småpratar. Härligt! Jag inser då att det inte är en liten kille jag har i knät. Hur hände det här och när? A känns plötsligt gigantisk. Men herregud, han är ju jättelång. Och tung. Jag sitter och tänker hur vi ska göra när vi ska gå av. Bara F sover så. Inga problem. Sov F. Bestämmer att jag kan ta A på ryggen. Det borde inte vara så svårt. K tar ryggan och F. Men det vi inte visste eller jag i alla fall, var att A hade förvandlas till en ryggradslös geleklump. Det var ju omöjligt. Men det var försent att ändra sig för tåget ska precis till att stanna vid Älvsjö och F har vaknat ur sin sköna sömn och galskriker.

Galskriker.

Ser ni oss framför er. Jag balanserandes med den ryggradslösa geleklumpen på ryggen och K med en galskrikandes F som blir lika röd i ansiktet som färgen på overallen. Vi tittar skrattandes på varann och sneglar på tanten med det onda ögat som tittar över glasögonen på oss. Hon suckar och skakar på huvudet så tydligt att det inte går att missa vad hon anser om oss som nyblivna tvåbarnsföräldrar. Hon är inte glad åt vårt tappra försök att samla ihop våra killar som för första gången är ute på en längre tripp.

Imorgon är det jag som går till bilkörskolan här nedanför backen och anmäler mig.