Älskade Arbogamamman

Låt henne sova. Låt henne inte få vakna upp för att för en snabb sekund tro att hon haft den värsta mardrömmen någonsin för att sen konstatera att mardrömmen bara fortsätter. Snälla låt henne bara få sova vidare. Nu sitter hennes älskade sambo och mamma och vakar vid hennes sida. För att vara där när hon vaknar upp till den värsta äckligaste mardrömmen. Låt henne bara få sova, för vad har hon att vakna upp till? Egentligen. Förlåt för att jag tänker så.

Hennes två underbara barn är borta. Borta för alltid.

Det gör så ont i hela min kropp när jag tänker på henne. Jag skulle aldrig överleva om det hände mina ungar något. Jag orkar inte ens läsa om det i tidningarna. Hur ska hon då kunna leva med det. Leva i det. Mardrömmarnas mardröm. Stackars stackars Arbogamamman.

Snälla väck henne inte. Låt hon få sova.