BB-väskan är packad och klar!

Jag och K har börjat inse att det inte är så himla långt kvar nu. Det som gjort oss påminda är att de små sammandragningarna har övergått till förvärkar och att faktiskt A kom i denna vecka som jag befinner mig i nu, v.37.

Vi har fram till nu befunnit oss i ett jaja-det-är-så-himla-lugnt stadie. Bebisen kommer ju inte förren Nästa År. I Februari. Det är ju så jätte lång tid kvar. Vi har all tid i världen. Vi har liksom inte riktigt förstått att det är där vi är Nu. Vi har ju redan skålat in det nya året med champagne och trocadero. Vi befinner oss faktiskt i slutet på januari.

Om bebisen har lika bråttom ut som A, kan hon/han komma vilken dag som helst. Tidigare har jag tjatat om att nu får det vara nog och Åhhh jag är så trött på detta väntande och Aaaaj vad denna foglossning är jävlig. Nu känner jag mest, stanna där inne ett litet tag till lilla bebis, vi har inte hunnit laga och pumpa hjulen på bebisvagnen och vi har inte hunnit till IKEA och köpt en sån där uppblåsbara underbara barb... underlägg till dig ännu och vi har inte hunnit... köpa blöjor, amningsbhs, amningskupor, super-duper-absoberande-jätte-tjocka-stora-bindor, dextrosol, tvätta bebiskläderna och vinteroverallen, plocka ner spjälsängen, skötbordet, baka bullar, sylta, safta...eller vänta...

Ähhh, vi gör det sen. Varför stressa, vi hinner!

Nu har jag bara sett till att BB-väskan är packad och A:s lilla väska, om det skulle vara så att han måste sova över hos mormor och morfar. Den är laddad med pyjamas, ombyte och en överraskning.

Allt det där andra, laga, pumpa, plocka ner, tvätta och handla det kan vi göra sen. Inte nu. Så nu är vi tillbaka till jaja-det-är-så-himla-lugnt stadiet. Det är skönt!

Fast vi, ja A och K, har handlat amningsbhs, amningskupor, super-duper-absoberande-jätte-tjocka-stora-bindor och dextrosol. För det behövs omedelbums och inget man orkar springa omkring när man, rättare sagt K, är förlossningsbakis.

Nu är vi redo!