Jag längtar och längtar och längtar och...

Jag har nog aldrig längtat efter något så mycket, som jag gör nu. Jag längtar efter bebisen. Jag längtar efter våren, när det fortfarande kan vara lite kallt ute men varmt i solen, alla vitsippstäcken som breder ut sig med små blåa blåsippsklickar i och förmodligen med en vårtokig A som springer runt och leker flygplan. Jag längtar efter fåglarna som har haft solsemester allt för länge nu. Jag längtar efter att få dra på mig min nya röda kappa. Jag längtar att få sätta på mig mina nya fina kritvita sneakers, som nu har utegångsförbud, och gå långa härliga barnvagnspromenader. Jag längtar efter att kunna gå ner för de 48 trappstegen utan att klamra mig fast i ledstången. Jag längtar så att jag blir tokig.

Just nu har jag insett att jag troligtvis inte kommer att komma ut så mycket mer förren bebisen är född. Det är för sorgligt. MEN snart är det över och snart är våren här och då ska jag banne mig vara ute och gå hela dagarna. Mina ben börjar snart glömma bort hur man gör.

Snart så...snart vår. Hahaha...