Äntligen äntligen...

Idag har äntligen min kära TENs kommit. Jag har väntat på den hur länge som helst. Paket har varit bortslarvat på posten. Men nu är den här, bättre sent än aldrig. Jag ska försöka ta mig dit själv. Kan inte vänta på att K ska komma hem efter jobbet och att han sen ska gå och hämta ut det då. Min stackars son kan ju också behöva komma ut. Jag tycker verkligen synd om honom. Det är snö ute, äntligen, och så kan jag inte gå ut med honom och åka pulka.

Mitt hjärta går sönder.

Jag vill dra på mig kängorna och mina sköna leka i snön kläder och gå ut och hojta, "Se upp i backen annars får ni en hundra kilos gravid mamma i nacken!"

Skulle jag försöka dra på mig vinterbrallorna nu skulle de bara gå upp till knäna sen skulle det bli totalstopp.

Nä, nu ska jag se till att lillkillen får leka lite i snön och samtidigt ta oss sakta sakta till mitt väntade paket som ligger och glimmar på pakethyllan för icke uthämtade paket.