Lurar jag mig själv med huvudet i sanden

Ska jag sitta här med huvudet i sanden länge till, det undrar jag. Jag är så jäkla feg, måste ta för mig. Men vad är det jag ska ta för mig då? Vad ska jag roffa åt mig. Ingen aning. Fast det är inte sant. Jag har hur många projekt i huvudet som helst. Jättemånga. De är för många. Det är det som är problemet. Var börjar jag? Vilket börjar jag med? Vem ska jag bolla med? Fröken V eller Fröken Jansson? Kanske med Fru Falk?

Jag sitter med mina projekt och tänker på dem. Tänker på dem?

Jamen, det är ju roligt. Eller inte. Nu måste jag verkligen dra upp huvudet ovanför ytan och börja sortera mig. Ja, Jag måste sortera upp mig. Lägga mig i två olika högar. Kastahögen. Sparahögen. Sparahögen är de projekt som faktiskt är någorlunda realistiska som jag kan förverkliga.

Efter min mammalediga period måste jag komma igång med mitt. Mitt mitt mitt. Måste bli ego. Det är jag så jäkla dålig på. Jag sätter hela tiden A, F och K först och sist kommer jag. Fegt. Ja, det är jättefegt. Men enkelt. Och så jäkla typiskt kvinnligt. Jag kräääks. Men så är det JUST NU.

Jag är varulven i videon, som springer ifrån mig själv och så kan jag ju inte ha det. Vill inte fega ur. Vill inte vara rädd. Vill inte ha huvudet i sanden. K försöker pusha hela tiden och jag bangar och skyller ifrån.

Det måste bli ett slut på det hörneni. Foglossningsmamman rycker upp sig. Jag spänner på mig bältet. Trycker ihop höfterna. Rätar på ryggen. Dricker ett glas vatten och går och lägger mig.

Imorgon ringer jag Fru Falk och Fröken V och frågar om de vill bolla med mig?