Hallå, är det BB?

Igår hade vi repetition. K, jag och kroppen. Men sen avstannade värkarna lika plötsligt som det började. Lite snopet. Satt med telefonen i handen och undrade, ska jag ringa mina föräldrar? Ska de komma nu? Är det nu de ska passa A?

Jag och Johanna var tidigare under gårdagens eftermiddag ute och vallade mig, jag ville se om det eventuellt skulle kunna starta förlossningen. Det verkar som det lyckades.

För my god vad ont jag fick på kvällen. Vi gick verkligen inte långt utan till centrum fram och tillbaka. Fast för mig är det visserligen som att gå ett helt marathon. Jag ville handla färsk fisk i fiskaffären och blommor hos Irene. Jag skulle aldrig ha vågat gå den vägen själv utifall bebisen skulle få för sig att komma eller om min kropp, ja eller mina onda höfter, helt plötsligt bestämmde sig för att protestera. Inte ett steg till. Hör du det!

Nu var Johanna med och vi har startat något som inte går att stoppa. FÖRLOSSNINGEN...Wiiiiieeeeee...