En sjuukt liten värld

På BB ingick ju jag självklart i den coola mammaskaran. Det pratades med de andra mammorna och papporna. Alltså andra-tredje-fjärdegångsföräldrarna. De skygga förstagångspapporna bara log nervöst.

Jag pratade speciellt med en mamma där. Hon fick barn en dag innan mig. Vi pratade mest om amning, eftersom våra knoddar inte hade fått godkänt på amningsprovet. Hon kändes lite bekant men ändå inte. Hon påminde om en vän till mig. Så jag tänkte inte så mycket mer på det. När hennes knodd blev godkänd sa vi lycka till och hej till varann.

När jag och lilleman också blivit godkända för hemfärd och vi står i källaren här hemma och stuvar med barnvagnen. Kommer det ut en tjej ur tvättstugan. Tänker på mamman på BB när jag ser henne. Säger till K med Skelleftemål: "Jamen de var ju sjuukt likt mamman på BB". För just nu har jag uttrycket sjuuuukt fastnitat i huvudet med dialekt. Tänker på min gamla vän Fredrik. Han kommer från Skellefteå och sa alltid sjuuukt om allting. Kan också bero på min brorsas tjat om P3s radioprogram "Mammas nya kille".

Utanför soprummet träffas vi igen, BB-mamman och jag. Vi säger förvirrat till varann, men det är ju du?? I min källare??

Vi bor i samma hus. BB-mamman och jag. Det är ju så sjuuukt konstigt. Hon är nu mamman på hörnet.