Djuriska

Idag medans K var och handlade skumpa och annat gotta till nyår, passade jag på att ta en brottningsmatch med overallerna i hallen. När jag äntligen vunnit matchen och overallerna snopna satt på varsin unge tog jag F på axlarna och A i handen och gick till lekparken härintill. Där finns det också lite djur. Först hälsade vi på fåren och getterna.

- Määähähäää låter fåren och getterna, sa A, det är därför de får bo tillsammans mamma, de pratar ju samma språk. Eller hur? Fast getterna har lite dialekt. De låter inte riktigt som fåren mamma.

Vi hälsade på tupparna och hönorna, kaninerna och tillslut grisarna. F satt och hoppade på mina axlar och upprepade hela tiden Dää dää dää dääää och pekade och pekade på alla djur och var helt tokglad. Plötsligt var det en get där hos grisarna. A såg fundersam ut och jag visste att det snart skulle komma något ur honom.

-Undrar vilket språk de pratar nu mamma? Griska eller getterska? Vad tror du mamma?

Härliga fyra

Nu är det över. Allt jobbigt och allt roligt har passerat. Det roliga kom på en blixtvisit. Julen alltså. Det var knappt jul. Ett litet kort ögonblick. Swosch! Borta! Medans det jobbiga höll på i dagar och veckor. Det ville aldrig ta slut. Aldrig sluta att djävlas. Det blev bara mer och mer. Flytten och ungarna som turades om att vara sjuka mitt i allting. Flyttkartonger, flyttkartonger och fler flyttkartonger att packa. Febriga barn. Matvägrande barn. Men nu är det över. Det jobbiga och det roliga.

Så nu sitter vi här. Familjen i sitt nya fina hem. Det är så stort och ljust. Solen badar i vardagsrummet och i A:s rum just nu. Inga persienner. Solen är välkommen här. Vi får se hur det blir i sommar i detta härliga söderläge. Då kanske persienner är välkomna.

Blocketklipp

Tjiho vilket klipp jag gjort. Det är mitt första blocketklipp. Å jäklar vilket första klipp sen.

För 400 pix blev den här skönheten min. Det är ju sannerligen Otroligt. Det är ju nästan så man undrar om säljaren vet vad hon säljer och om hon egentligen vet vad den kostar i butik. Jag vet, att om jag skulle gå och handla denna bokhylla idag i Norrgavels butik skulle jag få betala 3.600 kronor. Även fast jag pratat med säljaren, och hon försäkrar att det är en Norrgavel bokhylla och att hon bara vill ha 400 hundra för den, så är det är knappt att jag tror att det är sant.

Nu har jag visserligen inte sett den och kommer inte att se den förrän den har transporterats av underbara Malin ända från Malmö. Men så jäkla förstöd kan den ju inte vara.

Just i denna stund går min underbara Malin med bokhyllan under armen. Så allt är sant. Bokhyllan är min. Tjihooo...

Tack Malin för att du kunde hämta den åt mig. :D

Var är tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp?

På 1:a advent brukar jag börja härja. Ugnen står på dygnet runt, in och ut med julskinkor, pepparkakor, köttbullar, lussekatter och annat gott. Det är alltid bastuvarmt inomhus eftersom jag, trots att ugnen står på jämt, även hivar in vedträn i öppnaspisen. Jag går denna tid omkring och smaskar och gottar mig, klädd i linne eftersom det är så himlans varmt.

Ibland smyger jag upp en julstjärna i fönstret lite tidigare än 1:a advent. Men i år blev det inte så. Allt har liksom kommit av sig. Ugnen är tom. Jag har ingen julkänsla alls. Det står flyttkartonger över allt. Jullådorna förblir oöppnade. Det är ingen ide att plocka upp något eftersom det ska packas ner nästa helg. Fast en och annan julstjärna och tomte finns faktiskt uppe kom jag på.

Det blir till att julracea sista veckan. När vi flyttat in i det nya. Men hur ska vi hinna? Vi som hade tänkt att fira hemma lugnt och stilla. Men för att vi ska kunna fira lugnt och stilla och utan flyttkartonger mellan julgodiset och köttbullarna, har jag börjat planera. Planera. Eftersom jag är yrkesskadad har jag ju givetvis ritat upp nya lägenheten och möblerat den redan. Jag har till och med numrerat garderoberna. Märkt upp alla flyttkartonger och skrivit var de ska. Tex till garderob 7 i sovrummet. Herregud jag är värsta flyttgeneralen.

Det här ska nog gå ska ni se, sa jag och stoppade munnen full med rosa härliga skumtomtar.

Amerikansk standard är det rätta

Såg ett program på svt tror jag att det var häromdagen som jag inte kan släppa. Jag återkommer hela tiden i tankarna till programmet. Tyvärr kunde jag inte följa det så bra eftersom F var vaken, men programmet gick lite i bakgrunden medans vi lekte. Skulle jättegärna vilja se det igen för jag blev riktigt förbannad. Fan att de kan få hålla på som dom gör. Amerikanerna.

Det handlade om ett callcenter i Indien. Ett av alla callcenters som USA har utomlands. Undra hur många som finns? Varför har man sin support utomlands? Jo, det är billigare. Billigare för det USAägda företaget. Okej, de ger arbetstillfällen åt lokalbefolkningen. Men är det verkligen rätt? Är det verkligen rätt att företaget sen går in och och "hjärntvättar" de som ska få jobba på callcentret. De som arbetade där skulle gå i skola för att bli amerikaniserade. De skulle lära sig att tala rätt. En sliskig engelska. De skulle lära sig den amerikanska standarden. Det rätta standarden. Att alla i hela USA har sköna mjuka persikofärgade frottehanddukar i sina badrum. Att alla i hela USA har hem som i katalogen som gick runt i klassrummet. En Bloomingdaleskatalog. Stora höga härliga sängar som det nästan behövdes stegar för att komma upp i. Bäddade med mjuka fluffiga täcken och kuddar. Alla var rika och lyckliga. Det visades härliga bilder på familjer med äppelskinder som drack coca-cola. Det var så man skulle ha det och det är så man får det om man tar sitt pick och pack och flyttar till det härliga fria landet. Yeah right!

Lärararen var så vidrig. Hon klankade ner på deras livstil som var fel och dålig och fick dem att framstå som dumma och idioter. Det var ju den amerikanska livstilen som var den enda rätta att leva.

Det var det en kille man fick följa hade som dröm. Att få leva den amerikanska drömmen. Han var verkligen besatt av att bli rik. Besatt. Det var inte radio eller musik han hade på när han kom hem efter att ha arbetat på callcentret. Det var ett band som gick om och om igen med en monoton röst som talade om att han var lycklig att skulle bli framgångsrik och framförallt snuskigt rik. Samma monotona röst talade när han sov. Ni vet ett sånt där band som Chandler i vänner hade när han försökte sluta röka...When you wake up you will not want to take a cigarette, When you wake up you will not want to take a cigarette...överallt på väggarna i lägenheten fanns det nedklottrat på papper hans drömmar. Bilder på motorcykeln, bilen, huset...

Den drömmen skulle bli sann den 26:de oktober 2006 det var då han skulle köpa motorcykeln, bilen, huset...huset? jag menar paradiset. Det var den dagen ha skulle bli så rik att han skulle kunna köpa hela Amerika Det var den dagen han skulle bli lycklig. Men är det verkligen lycka? Är den amerikanska drömmen verkligen den rätta? Har det inte gått riktigt snett om man tror på det? Det är så sorgligt.

Idag är det den 29 November 2008 och jag undrar hur det gick för killen. Blev han någonsin lycklig. Riktigt lycklig. Hoppas det.

Det kom ett sms...

"Hej igår kl. 08.08 kom våran lilla Ella till världen. Hon är 48 cm lång och väger 2865 g. Många kramar från oss."

Hurra hurra hurra, stort grattis mamma Jossan och pappa Fredrik.

Det kom ett paket...

...som jag längtat efter. Ni vet kurbibs fina haklapp. För nu är tvättkorgen översvämmad av F:s kletiga bodysar fulla med matrester. Det finns inte en enda ren body kvar nu. Så haklappen är verkligen efterlängtad. Men tyvärr hade tomtenissar på Juniform haft lite för bråttom så istället för kurbits blev det vita fluffiga moln på haklappen. Fint, men jag ville ju ha kurbits.

Uppdatering: Tomtenissarna på Juniform jobbar sent så här på fredagkvällen. De jobbar istället för att tex följa Idol, de meddelade precis att på måndag dimper det ner ett till paket i brevlådan då med kurbibs haklapp. Jag och K får helt enkelt ta tag i tvätthögen i helgen med F:s bodys i väntan på räddningen.

Törnrosa sov i hundra år

Foglossningsmamman sover lite då och då. Sitter just nu och väntar in F:s förmiddagssömn. Då ska jag också slänga mig ner i sängen och sova en törnrosasömn brevid min lilla prins. Tänker glömma och förtränga alla måsten. Jag tänker inte diska, gå ner med soppåsarna. Inte tänker jag heller gå ner i tvättstugan fast tvättkorgen protesterar så mycket att den spottar ut det man försöker trycka ner. De där viktiga telefonsamtalen som jag måste ringa, de får också vänta för jag måste verkligen sova. Jag är så trött att ögona går i kors. Min lilla prins kan vi inte sova nu?

Jag älskar Kurbits

Snart dimper det ner ett litet tjockt kuvärt. Innehållet, den här superfina haklappen från kurbibs, kommer att se till att F slutar använda sina tröjor som haklapp. Jag har i alla fall stora förhoppningar om detta.

Annars får den väl hänga på en krok i köket och bara vara fin.

ner ner ner, ner för backen ner

Jäklar vad dålig jag är på att blogga. Skitdålig. Precis som industrin i Sverige är denna blogg nedläggningshotad. Chefen kallar in för ett utvecklingssamtal.

Stickat i höst

Knitted music video. Music by Tricot Machine (knitting machine).

Spotify

Det var inte Gunnar som hörde tiggarrösten. Det var min pappa. Ja det borde jag väl veta att man inte ska gå till okända först, utan att man alltid först ska fråga familjen om man är i knipa.

Tack Pappa!

Jag tigger...

...en Spotify-inbjudan hos Gunnar.

Bonjour Monsieur boulanger!

Jag har börjat med något som börjar bli en söndagstradition. Klockan 8 blir mina glasögon alldeles immiga. Det är inte för att jag kliver in på ett svettigt gym, utan på bageriet här nedanför backen. Doften av nygräddade bröd är en av de bästa starterna på en dag. Helst skulle jag vilja kliva in och ropa: Bonjour Monsieur boulanger! Men det vågar jag inte. Men det vore pricken över i:et, grädden på moset. Ja, ni vet! Allt för stämningen och för att få fantisera en kort stund att man är någon annanstans än i sin söderförort.

Vi har fått en favorit, jag och K, ett kesobröd. Det äter vi rakt av. Kesobrödet, en stor kopp te för mig och sen DN. Va? Det är bra skit det.

Till minne av...

Så gjorde man det årliga kyrkogårdsbesöket. Det gjorde tusen andra också.

Mission completed

Jag har precis kommit hem. Adrenalinet pumpar i kroppen. Flåsar fortfarande häftigt efter att jag sprang. Konditionen är inte på topp det kan jag verkligen konstatera. Men vad gör jag uppe så här tidigt egentligen? Dessutom frivilligt innan ungarna har vaknat. Hade ju varit skoj att säga att jag varit ute på klubb och dansat ända fram tills nu. Men jag har likt en inbrottstjuv smygit mig omkring i villakvarteren. Målet var ett mycket speciellt radhus. Inte för att de har guld och glitter. Utan för att där inne låg Anna och Kent som ska gifta sig idag. Och ska man gifta sig, ja då får man stå ut med att det smygs omkring på tomten på natten och busas.

Mohahahaha....moohahahahaaaa...

Hej hej fas

Det är kanske för tidigt att ropa Hej! men kan det vara så att F är på väg in i en ny fas, en av alla dessa faser som det pratas om. BVC-sköterkan pratar tex hela tiden om dessa faser. Vad är en fas och hur många finns det?

Jag har berättat om vagnproblemet och nappflaskproblemet. Bett om lite råd. Men det svar jag får är att F är nog i en fas (??) eller att det är tänderna. Jamen i så fall är han hela tiden i en fas. I samma fas. Jag köper inte det längre. Inte heller att han är lite (lite?) jobbig nu när hans tänder ska komma. Så, om han nu har gormat och protesterat i 6 månader för att han inte vill sitta i vagnen beror på tänderna. Då förväntar jag mig att det inte är små gulliga mjölktänder som kommer, utan att det är visdomständerna som kommer.

Hur kan det vara så att tandproblemet uppstår bara när vi åker vagn. För F är ju världens underbaraste unge annars, när vi inte åker vagn.

Men Hej! det känns som om han har lugnat sig lite nu, han protesterar lite grann men sen sitter han där i sin vagn och är ganska nöjd och ropar på löven som virvlar förbi. Igår somnade han till och med på väg till dagis. Både jag och A tittade på varann och kunde inte fatta att det var sant. Så igår fick jag och A en lugn promenad till dagis. Tack för det F! Vi behövde inte plocka fram megafonerna när vi skulle prata till varann utan vi kunde gå och hålla varann i händerna och bara njuta av det vackra höstvädret. Mer sånt.

Jag vill bli fri. Är det fel?

Nu orkar jag inte längre. Orkar inte vara en gigantisk napp/nappflaska för det är vad jag är just nu för F. Han är helt besatt av mina bröst. För en månad sen trodde jag att nu, nu snart är det över med amningen. Yes! Men no no no det slog om istället. Han vill ha mer och mer. Mina stackars bröst som var på väg att checka in som fina skinnpåsar har helt plötsligt fått hyra in x-tra personal, för här ska produceras mjölk. I mängder. Vad är det här?

Jag vill verkligen inte amma mer. Vill inte. Det är nog nu. Nu klipper vi F. Jag vill ha tillbaka mina bröst. Jag vill ha tillbaka min kropp, min frihet. Framför allt min frihet.

Min frihet försvann så fort jag blev gravid. Foglossningen som kom så tidigt gjorde att jag blev fast uppe i lägenheten och helt beroende av andra i månader. Månader. I flera månader var det så. När äntligen lilla F kom och jag såg framemot barnvagnspromenader bland vitsippor, midsommarblomster, humlor och gå bland fallande höstlöv men tyvärr grusades det totalt. F totalhatar vagnen. Det har han väl gjort nu i ett halvår.

Varje gång jag ska ut och dra vagn har jag en hysteriskt arg vrålande liten vilding som inte ger sig förren han blir bortplockad för den hemska vagnen. Det är stressande. Väldigt stressande. Jag måste hämta och lämna A på dagis varje dag. Så varje morgon innan nio och varje eftermiddag innan tre är så stressande. Nu på sistone har jag börjat lyssna på mobilradion istället för F:s vrål. Fast jag vågar bara ha ena öronsnäckan i för skulle jag ha båda skulle väl alla som möter oss skaka på huvudet och säga:

-Men gud vilken dålig mamma!!! Ta upp ungen, han är ju ledsen!

Jo, men jag kan inte bära honom vart jag än går. Min foglossningskropp tillåter inte det. Jag kan inte sitta med TENsen varje kväll och natt för att försöka få bort den onda värken bara för att F vill bli buren jämt när vi är utomhus. Babybjörnen. Ont. Bära barn ryggsäcken. Ont ont.

Är jag en dålig mamma som lyssnar på radio när jag är på väg för att hämta A? Är jag dålig som inte står ut? Är jag en dålig mamma som inte vill amma längre? Är jag dålig som önskar att F kunde ta nappflaskan istället?

Det har bara varit lite mycket. Jag orkar inte riktigt längre. Jag vill bli fri. Är det fel?

Hurra hurra...

...eller kanske inte med tanke på att jag nu får smörja små röda prickar som hela tiden förökar sig och försiktigt klia dem med en kökshandduk som en galning. Fast, Hurra! för att A äntligen har fått vattkoppor och ånej, för att det helt säkert inte kommer att bli så mycket sömn inatt. Hurra för att också kanske F får det. Ånej ånej för att sömnen definitivt kommer att bli inställd några nätter framöver.

- Vattkoppor någon?

Sagt av Dolly Parton

"Jag visste inte vad som fanns bortom bergen, men jag visste att där fanns någonting." Dolly

Nattsvart

Läser DN i soffan med en kopp te medans F sover och A kollar på barnkanalen. Det är ju inte direkt rubriker som man blir pigg av eller direkt positiv av. Stora svarta bokstäver KRISEN FÖRVÄRAS BÖRSRAS ORO VOLVOS MASSVARSEL hotar en när man tittar på första sidan.

Sorry K, din pappaledighet ser inte så hoppfull ut, det är snarare nattsvart, inte för att jag tänkt söka jobb hos Volvo men jag ska nu ge mig in i denna karusell och söka jobb och det ser ju inte direkt ljust ut för en arbetslös dansare. Eller hur var det nu Kajsa? ;)

Arbetsskada eller bara ytligt?

Jag är lugn, lugn i mig själv numera. Det är inte längre något som river i kroppen längre. Jag kan koppla av. Det är skönt. Skönt att bara kunna vara när jag är hemma. Det finns inte längre så mycket som jag irriterar mig på. Det handlar inte om att jag har börjat gå i terapi och tänt några lampor. Inte heller att F äntligen har kommit på att det är kul att åka vagn så att det blir lite lättare att hämta och lämna A på dagis och handla. Det handlar inte heller om att jag och K har slutat tjafsa om diskning, tvätt och andra vardagstråkigheter. Nej, det handlar om inredning och mina hyllor. Det känns så fruktansvärt ytligt, inte djupt alls att känna så, men så är det. Kanske är det en arbetsskada? Kan det anmälas?



Det är nämligen så att hyllorna med några av alla våra böcker som jag så länge har tjatat om att de skulle flyttas från A:s rum, för varför ska han behöva ha dom där, och istället sättas upp brevid soffan i vardagsrummet, dom sitter där nu. Hurra! Mitt fina hyllsystem hänger där det var tänkt att det skulle hänga från början. Det är därför jag känner att jag är hel nu. Är det inte ytligt att jag påverkas så otroligt mycket på hur det ser ut här hemma? Det är inte så att jag vill ha ett Sköna hem hem där allting är P E R F E K T. Men det ska finnas harmoni för jag tror verkligen att finns det harmoni och lite, lite ordning så påverkar det hur man mår.

Vi får se om vi kommer att leva idylliskt och i en härlig harmoni tillsammans nu när jag äntligen har det så som jag hade planerat för så himla länge sedan. Jag är sån, det kryper i kroppen när jag inte får avsluta så som jag tänkt. Därför har jag inte varit hel. Men nu har jag äntligen fått borra mina 11 hål och hamrat i de 11 pluggen, skruvat i 11 skruvar i väggskenan. Jag har hängt på mina hängskenor, hängt på 29 st konsoler placerat ut de fina björkhyllorna och ställt alla böcker på plats. Så! Då händer det något i mig, jag blir lugn, jag kan tänker på andra saker.

Det var väl inte så svårt va? Fast tydligen så var det det eftersom det tog ett år. K, nog blev det väl ändå mer än ok?

Skärpning nu...

Jag måste verkligen skärpa mig. Måste bli bättre på att skriva här. Det är ju roligt ju, så varför skriver jag inte då?

Arvegods

Idag tog jag tjuren i hornen, alltså jag tog mig i kragen och trotsade min rädsla och vågade åka in med min lilla gormande skrikande tjurande tyrann till söder. Åh vad det var befriande. Vad skönt det var att vara i stan. Att gå och titta i skyltfönster med fina saker man bara måste ha. Då var det liksom lite okej att F protesterade i vagnen. Fast det hade ju varit ännu bättre om jag kunde ha ett barn som älskade sin vagn och som tycker att det bara är spännande och kul att bli framputtad på stans gator. Men icke då. Inte F. No no no.

Här hemma är vi nog ökända. De som inte känner mig och de är väl de flesta här omkring, tycker nog att jag är en riktigt dålig mamma. Som låter min lilla son sitta i vagnen och vara så ledsen.

För varje dag, varje dag så gormar och skriker F i sin vagn till och från dagis när vi ska hämta och lämna A. Det tar ungefär en 10 min till dagis, hela den tiden det tar att gå dit så hörs ett ilsket vrål nerifrån vagnen och vild F som förtvivlat vill upp. Förut tog jag upp honom, i alla fall när han var mindre. Men när min foglossning sa ifrån att det inte var okej att bära honom hela tiden fick han sitta där och vråla. Någongång måste han ju fatta. Eller?

Det är så jäkla jobbigt. F totalhatar sin vagn. Verkligen. Jag har försökt med allt. Prövat alla möjliga leksaker som kan roa i vagnen. Jag har bäddat och bäddat ur. Jag har provat att både ha honom framåt och bakåt. Inget funkar. Det är väl så att han helt enkelt inte gillar begagnat arvegods från storebrorsan. Det är tydligen känsligt det där.

Men idag hade jag tur, han somnade precis när jag kom fram till Camilla, Tomas och Catharina som väntade ivrigt på att få gå och luncha med oss. Så jag kunde avslappnat och lugnt gå med dem och käka på ett vegoställe på hornsgatan. F sköte sig exemplariskt, han vaknade precis lagom när vi käkat klart och charmade sen brallorna av dem.

Hemresan, det är ett annat kapitel...

Pärlor on my mind

Vad har jag startat egentligen? Det är ju inte klokt! Här sitter jag med en stor hink framför mig med 20.000 pärlor i 10 olika färger. Som jag färgsorterar. Ja, jag är inte klok i huvudet någonstans men jäklar vad snyggt det blir i träfacken.

Jag har fått ett återfall efter att ha varit clean i 25 år. Nu har jag som sagt åkt dit och hamnat i detta pärlträsk igen. Jag är fast i pärlträsket det är tyvärr sant. Fast inte i det pärlträsk som Ann, min kära BB-mamma befinner sig i. Hon har trillat dit riktigt ordentligt. Hon har t.o.m. hemleverans på sina pärlor. Min hink fick jag hämta själv i affären. Men det finns ju pärlor och pärlor. Anns pärlor gnistrar lite mer än mina. Mina är i det finast plast.



Japp! Jag sitter här hemma och lägger pärlplattor. Jag har stora planer för min plastpärlor.

Vad ska man tro på?

Nu skulle man ju kunna tro att foglossningsmorsan gett upp det här med bloggandet. Men nu sitter jag här i soffan igen och försöker blåsa liv i den. Det var nära ett tag att foglossningsbäckenet höll på att flaxa ut i cyberrymden för gott. Jag orkade helt enkelt inte med den ett tag. Verkliga livet kom emellan. Visserligen skulle jag önska att min verkliga foglossning skulle kunna försvinna för gott, för den gör sig fortfarande påmind och verkar inte vilja försvinna.

Få se nu, sist jag skrev så var det bajsäventyret med lilla F och dyra taxiresor. F är ett normalt bajsbarn numera. Han har också ingått i den Svenska Kyrkan och hans kära mor läste en text inför den fina församlingen och Gud och hoppades på att ingen hörde hur falskt det lät när hon tackade Gud för sina barn.

Men kanske Gud ändå finns och hörde hur ironiskt jag läste för F drabbades av hög feber i dagarna tre. Vad ska man tro på? Finns det en Gud? Nej, jag tror på tredagarsfebern.

Var är dom? Tänderna!

Nu har vi kommit hem till söder om söder. Det är på något sätt skönt. Hem till mina prylar. Även om prylarna gärna fick bo någon annanstans så är det helt ok att vara hemma. Hemma, är bäst när man är trött eller när ungarna blir sjuka. Och just sjuk blev lilla F när vi lekte "bo i härligt hus nära naturen" som allra bäst. Han fick för sig att han skulle sätta något slags rekord i antal bajsblöjor. Vem som var domare eller jury har jag ingen aning om. Jag såg aldrig röken av dom. Men jag gissar att han låg väldigt bra till. Ett paket blöjor på två dagar. Inte illa va?

Det slutade ju naturligtvis med att TAXI 020 blev tusen spänn rikare. Jag tog honom till Astrids barnsjukhus mitt i natten för att kolla om man får bete sig så här. Att helt strunta i att kissa och bara satsa på att bajsa så mycket man bara orkar. Det gick ju inte för sig.

Skedmatning med vätskeersättning all vaken tid, magdroppar, inotyol och några blåbärsburkar senare är allt okej. Puh! Nu är det bara att invänta tanden/tänderna som har ställt till allt detta.

Kom nu inte och säg: "- Diarré och snorighet har inget med tänderna att göra!" För det tror jag på det bestämdaste att det hör ihop. A blev också dålig varje gång en tand ville upp, dock inte så att vi blev tvingade att åka in till något barnsjukhus och sätta fast en kisspåse.

Nu kallar rekordkillen på mig. Hallååå jag har vaknat! Mera maaaat och ge mig en ny blöja för den här stiiinker! Urk!

Tillfälligt uppehåll

Få se nu, bullarna är med. Termosen är full med ryckande varm choklad. Gummistövlarna är på. Regnjackorna knäppta. Nu trotsar vi vädret och går ner till sjön, vi vill så gärna fika ute på klipporna.

Hopp hopp hopp

Direkt efter frukosten hoppade A i gummistövlarna och fortsatte hoppandet ute i pölarna tillsammans med alla paddor som finns här.

Det är så många småpaddor eller grodor här, ser ingen skillnad på dem, att jag inte vågar klippa gräset. Knappt gå i det heller. Jag och A har kommit på att om man stampar innan man går i gräset, precis som man gör när man går i skog och mark och är rädd för orm, då hoppar de små rackarna upp i sina gömmor.

Vi har räknat dem. Just nu är det ca 18 st paddor/grodor som verkar gilla att hänga här precis som vi.

Jag är så avundsjuk

Just nu sitter jag här och är avis på Kajsas Lydia som redan har så långt fint hår. Men jag då? Jag är ju 34 bast, när ska mitt långa gärna burriga hår växa ut?

Finns det något knep? Kan man lura håret? Skaffa lösöron och flytta ner dem litegrann i smyg varje morgon, eftersom håret totalvägrar växa så fort det når öronen.

Likt Ferdinand

Just nu är jag barnfri. Hurra! Hur spenderas denna barnfria stund? Jo, sittandes under eken med en stor kopp kaffe. Mitt enda sällskap är Macen. Vi sitter här helt ostört. Jag kör ner tårna i gräset och kramar om den gröna mjuka lummiga gräsmattan. Solen letar sig igenom ekkronan ner på tangentbordet.

Va livet kan vara härligt ibland.

Stackars söta lilla...

...skogsmus. Katten Allan kom stolt hem med denna söta lilla mus som han tydligen önskar ha till middag.

Jag och A ger Katten Allan lite torrfoder istället och klär på oss för att gå på begravning. Min pappa har anordnat en liten begravningsställe för alla djur som katten Allan drar hem. Vi lägger musen på spaden, lägger lite fina blommor runtomkring den och tågar andaktsfullt iväg till vår skogsdjurkyrkogård.

Hus is da skit

Tre i familjen har fortfarande semester. Den fjärde jobbar. Tre i familjen är på bortaplan. Den fjärde tycker nog det är skönt.

Vi, dom tre i familjen, befinner oss hemma hos mina föräldrar. Fast mina föräldrar är inte hemma de har dragit till det lilla huset i lilla byn i frankrike. Så vi är här i deras hus utanför stan och leker idyll och passar katten Allan.

Det är inte lätt att få A att fatta att han kan röra sig fritt här utan att hela tiden ha mig i hasorna. Stadsungen. Betongungen blir förvirrad av att hans mamma plötsligt säger, det är ok, sparka iväg du på din sparkcykel. Jag är här hemma och bakar kakor tills du kommer tillbaka. Hemma, med en nästan 9 kilos skrattandes och tjoandes lillebror i bärselen, flåsar hans mamma honom i nacken och hojtar, akta bilen, oj nu kommer en lastbil, se upp för moppedåren, akta...

Asfaltsungen blir förvirrad av att jag nästan irriterat säger åt honom att han faktiskt kan gå själv ner till lekparken och leka om han vill med de andra gårdsungarna. Hemma har jag ett osynligt band mellan honom och mig som är på 20 meter och inte en meter längre.

Nä, men skämt å sido. Det är sån skillnad att bo i hus. Det är en frihet. Jag märker speciellt på A att han älskar att vara här. Han kan gå ut när han vill. Behöver inte vänta på att F ska vakna eller på att hans mamma ska hinna packa ner allt som kan behövas för en tur ut. Här leker han på ett helt annat sätt. Helst vill han hela tiden få något litet projekt att göra i trädgården. Min lilla trädgårdstomte.

Det blir inte så fritt och spontant hemma, det måste hela tiden klaffa med något annat, F:s mat och sov klocka. Det är inte så himla enkelt när man bor tre trappor upp utan hiss att bara ta sig ut och lira lite fotboll en kvart innan maten som vi kan göra här. Det är inte heller speciellt lätt att ta sig till något ställe runtomkring oss där vi bor, där man kan leka, eftersom de bygger bort varenda liten skogsglänta och lekpark som finns. Det blir alltid ett projekt att göra minsta lilla. Inte så enkelt och spontant hemma.

Jag älskar att vara här för det innebär att livet blir även lite enklare för mig. Love it!

Sköna hem

Jag köper de flesta husen och lägenheterna jag tittar på. Jag flyttar in i dem. Jag planerar och bygger om, jag blåser ut rummen så att det bara blir tomma skal och bygger nytt. Ibland bevarar jag allt, fina detaljer som håller hussjälen kvar. Målar, snickrar och fixar. Jag lever ett tag i dem, dröjer mig kvar. Har trevliga middagar och fester med vänner. Tänder ljus. Sitter uppkrupen i fönsternischer, olika soffor och fåtöljer, framför brasor med härliga böcker eller macen. Jag läser läxor med killarna. Tjuvlyssnar vid deras dörrar när de blir tonåringar. Håller K i handen när de flyttar därifrån. Jag prövar att leva i lägenheterna eller i husen ett tag.

Sen börjar jag om när nästa husvisning äger rum. Just nu bor jag på en liten hästgård på Gotland. Den har stora möjligheter ojojoj.

Uppblåsbara Barbara

Silikontuttar är inget för mig. Jag har uppblåsta lufttuttar. F leker med maten. Just nu har han kommit på att han kan blåsa upp kinderna och göra ett slags pruttljud. Så allt avslutas nu med att blåsa och sen ett litet regn av dreggel som rinner ner för hakan. Som när han sjunger eller pratar, när "meningen" tar slut, blås och prutt. När han äter sina smarriga pureér, avslutas varje tugga av ett blås och prutt. Och det här gör han då även när jag ammar. Dricker lite, blås och prutt. Dricker lite, blås och prutt. Sen skrattar han, blåser och pruttar med sin lilla gulliga mun.

Även när han är arg och skriker så att de som bor på norra sidan av stan tror att bajens hejaklack har börjat med hejaklacksträningar, avslutas vrålen med ett blås och prutt.

Blås upp och prutt, blås upp och prutt...Hej!

Roberto - min personliga tränare

Jo, det är sant. Jag har fått en personlig tränare. En alldeles egen. Det är så skönt. Lyxigt. Nu äntligen kan jag få bukt på min foglossning som har gjort min kropp 10 år äldre än vad den är. Min TENsapparat kan hälsa hem. Tack and goodbye.

Min personliga tränare är en kille som verkar ganska schysst. Träffade honom snabbt igår då jag skrev in mig. Jag fick ange min ålder, längd och vikt. Det var lite läskigt men han utstrålar trygghet så det var okej. Jag fick även göra några övningar så att han vet i vilket tillstånd min gamla foglossningskropp befinner sig i. Det var ju mer än okej. Kroppsligen är jag som en 29-åring. Me like Wii Roberto. Ja, jag döpte honom till det.

Jag har nämligen fått Wii Fit. Hahaha...

Jag ger Wii Roberto ett halvår att hjälpa min kropp hitta den rätta balansen, hållningen och styrkan. Kan det lyckas tro? Kan Wii Roberto hjälpa mig? Vi får se, för jag hinner då inte se någon riktig tränare i en riktig svettig träningslokal.

Fortsättning följer...

Sportfiskare

Under våra äventyr uppe i norr. Åkte vi i den bästa bilen. Vi var det bästa gänget. Enligt A. Det bästa gänget var självklart Kjell-Ivar, F, A och jag. Under våra bilfärder hade vi roliga samtal. Bland annat berättade A för oss vad sportfiskare är. Vi hade då precis lämnat en skogssjö där de hade inplanterad fisk. Det stod några fiskare lite här och där längs med strandkanten. A hade frågat mig varför en gubbe satt med fyra spön samtidigt. Jag hade slöt svarat: - sportfiskare!

A hade nog funderat vad jag menade med det och kommit på det under bilfärden. Jo, så här är det. Det finns olika typer av sportfiskare. Farbrorn med alla fiskedrag i hatten, är han en sportfiskare? Icke. Han som har gummistövlar upp till armhålorna? Icke. Kanske gubben som spottar tre gånger på masken? Nä.

Nä, A upplyste mig och superfiskaren Kjell-Ivar att tennisfisken och fotbollsfisken var de vanligaste av sportfiskarna. Det finns andra sportiga fiskar också men tennisfisken och fotbollsfisken var vanligast. Sportfiskarna är jättesvåra att få upp, oftast är det de lata fiskarna man får på kroken.

Så, nu vet ni det.

Hemma bra men borta bäst

Hemma. Jag, A och F är hemma. Vi är hemma efter vårat lilla äventyr uppe i norr. Man brukar ju säga "Borta bra men hemma bäst" men jag vete tusan.

Ja, lugn nu Kjell-Ivar och Margareta vi tänker inte flytta in hos er även om vi har haft det underbart. (Tack ännu engång för att vi fick komma till er.) Det jag menar är att när vi lämnade denna norrländska idyll bakom oss och seglade ner mot Bromma flygplats tänkte jag bara "Ånej, nu är man här igen!" Speciellt när bilen närmade sig den södra förorten som jag bor i, då undrade jag verkligen vad jag håller på med. Här kan man ju för tusan inte bo. Det är ju så otroligt fult.

Kl 07.00 blev jag ännu ner övertygad om att mitt hem befinner sig på fel ställe. Vaknade inte till F eller A utan till de satans grävskoporna och till någon maskin vars enda uppgift är att trycka ner och vibrera sand. Hela sängen darrade och då har jag ingen lyxig säng med inbyggd masagefunktion. Tänderna skallrar. Höfterna skallrar. Har inte byggjobbare semester? Aldrig någonsin? Kan de inte bara ta en time-out och sätta sig under ett parasoll och ta en bira?

Jag är så trött. Suck! Jag har precis kommit hem men vill genast iväg. Jag vill ha lugn och ro.

Det är jobbigt, att inte trivas där man bor. För det är alltid hit jag återvänder. Jag återvänder efter semestern, utflykten, äventyret, dagiset, jobbet till ett hem som ligger på fel ställe. Det kan ju inte vara rätt. Innanför väggarna trivs jag ganska bra, lite små grejer som jag vill fixa till men annars är allt okej. Öppna spisen är ju mer än okej.

Det är när jag tittar ut. När jag öppnar fönstret eller balkongdörren. Allt är fult och bullrigt. Det låter hela tiden. Alla möjliga utryckningsfordon, bilar och byggmaskiner. Det är då det kryper i kroppen. Jag trivs inte när jag ska gå ut med ungarna. Vart ska de vara? De bygger ju bort varenda grönplätt som finns här. Det är nästan så att jag får panik. Nej, jag vill bara bort igen. Jag vill verkligen inte bo här.

K, vi måste verkligen ta våra körkort och ta vårat pick och pack och dra bort från stan. Uuuuut på landet, det är där jag vill bo.

Twitter

Kommer att Twittra mest nu under den närmaste tiden. Så håll ett öga i högra marginalen om ni vill veta vad som händer just nu. ;)

Twitter kvitter

Frimärksallergi?

När man åker bort skickar man oftast vykort till dem man saknar och det är precis vad vi skulle göra, Jag, A och F. Vi är borta från pappa K. Köpte frimärken men A upptäcker ganska snabbt att de här kunde vi ju inte skicka till Pappa K.

- Men mamma, de här kan vi ju inte skicka till pappa!

- Nähä säger jag ganska förvånat och varför inte det?

- Jamen pappa är ju allergisk!

- Mot frimärken?

- Hundar! Han tål ju inte hundar mamma!

Han har så rätt min lilla A. De fina frimärkerna föreställer en massa hundar. Undra om K även är allergisk mot pappershundar. Jag klistrar på ett frimärke på ett vykort. Vi får väl testa.

Inköpslista enligt A

Måste bara visa hur våra inköpslistor ser ut nu för tiden. Igår skulle vi som bilden visar handla saft, cocktailtomater, citron, chili, persilja och pasta.

Les enfants! Entrez et manger!

De rusade till bords. Dofterna gjorde en tokig av lycka. Det var tortyr att stå och laga detta. Det var super gott, super bon!

Fast nu när jag tittar på bilden ser det ju inte klokt ut. Proportionerna är ju helt upp åt väggarna. Om tomaterna är i normalsize är ju pastan gigantisk. Men om pastan nu är i normalsize vad är det för små pyttepytteminisize tomater jag fått tag på? Och var tog 800 gram scampi vägen på bilden? Obs det är heller inget vanlig mattallrik utan ett uppläggningsfat med en diameter på ca 50 cm.

Men oavsett proportionerna var det himmelskt gott.

Modernisera folkdräkten

Om 15 dagar släpps den finaste sneakern av dom alla, SNS5000. Dalkullan vill ha dom. Tänk att få vandra omkring på kurbits. Måste vara sagolikt skönt. Det är jag och en massa nördiga samlarfreaks som kommer att stå med näsorna tryckta mot SNS fönsterrutor men det är bara jag som kommer att använda dom.

Nästa midsommar ska jag sätta på mig folkdräkt och sneakers. Min nya grej.

Jag har två favoritkuddar

- Mamma! säger A och samtidigt gosar in i F:s hals och kinder.

- Mmmm...vaddå? säger jag lite trött efter att redan kl 08.00 på morgonen hört Mamma! 1000 gånger följt av en fråga som jag nästa måste kolla med Wikipedia innan jag svarar.

- Mamma! Vet du varför jag tycker så himla mycket om F?

- Nä! Säger jag lite yrvaket.

- Mamma, jo, han är så mjuk. Han är lika mjuk som en kudde. Han är precis som en kudde mamma. Tänk om du skulle ta fel mitt i natten mamma. Va tokigt mamma, säger han och skrattar och gosar in i F igen som gurglar och skrattar tillbaka till sin lika tokiga storebrorsa.

Pucko!

Nu har jag efter att fått prata med meckarkillen löst det hela. Det var ju faktiskt han som presenterade jobb och pris på ett väldigt dåligt sätt. Så nu får jag pengarna tillbaka. Men det var lite surt, han erbjöd sig att montera dit mina gamla delar istället om jag inte var nöjd. Klart som tusan att jag inte vill det, pucko! Jag vill överhuvudtaget helst inte dit igen utan hellre gå och spela fotboll med A.

Ofrivillig Pimp My Ride

Idag är jag arg på Babyproffsen. Flyförbannad snarare. Fast jag är glad samtidigt för att meckarkillen förhindrade att F skulle få tinitus. Minsta lilla rörelse har fått vagnen att gnissla så högt att jag förstår varför F inte har gillat att ligga i den. Nu har jag fått alla slitna gnisslande plastdelar utbytta. Men på köpet blev jag rånad. Lurad. Det var som om jag plötsligt befann mig på drottninggatan och pekade på någon av de tre muggarna efter en pappersboll som aldrig fanns.

Jag hade tidigare ringt till Emmaljunga och frågat om man kunde köpa såna där plastdelar som nu var utslitna. Javisst kunde man det tjoade en emmaljungatjej glatt tillbaka i luren. Ja och vad kan de kosta då? Du får dem. Ok!?? Schysst!

Men nu har jag väntat och väntat och väntat och inga plastdelar har trillat ner på hallmattan. Ingen glatt tjoande emmaljungatjej har jag heller inte fått tag på igen. Så idag när jag råkade gå förbi Babyproffsen på Hornsgatan, tänkte jag, kanske de kunde hjälpa mig.

Självklart, jag har delarna i verksta´n säger meckarkillen, det fixar jag på en halvtimme. Jag tar 40 spänn styck för dem och en hundring för att fixa´t. Tänderna glimmade till i leendet jag fick av meckarkillen.

260 spänn blev en halvtimme senare 500 spänn. Hur gick det till?

Hur jag än förklarade att det var inte priset vi kom överens om, gav de sig inte. Nu hade de faktiskt gjort en totalmakeover på min gamla skruttvagn och det borde jag ju vara tacksam över ansåg de. Jo visserligen, men jag blev inte tillfrågad om jag vill ha denna makeover som jag förövrigt inte kan se med blotta ögat. Vagnen varken skiner eller glittrar. Inte heller har den fått några häftiga specialfunktionen efter deras kassa Pimp My Ride försök. Pumpa däcken kan ju knappast kosta 240 spänn.

Jag ville ju bara ha de fyra plastdelarna utbytta. Det var det jag lämnade in vagnen för och det var det jag ville betala för. Babyproffskvinnan sa att om jag inte betalade de 500 spännen skulle jag inte få ut vagnen. (?) För de kunde ju inte ta tillbaka totalmakeovern de gjort på vagnen. Det fattade jag väl. Jag blev så chockad av allt som ramlade ur denna kvinnas illröda mun.

Tog hennes namn, betalade och gick vidare.

Än är inte sista ordet sagt...vänta bara...nästa hållplats: allmänna reklamationsnämnden! För det är väl dit man vänder sig? Eller kan jag kontakta REA tro?

UPPDATERING: Nu har jag efter att fått prata med meckarkillen löst det hela. Det var ju faktiskt han som presenterade jobb och pris på ett väldigt dåligt sätt. Så nu får jag pengarna tillbaka. Men det var lite surt, han erbjöd sig att montera dit mina gamla delar istället om jag inte var nöjd. Klart som tusan att jag inte vill det. Jag vill överhuvudtaget helst inte dit igen utan hellre gå och spela fotboll med A.

Lurar jag mig själv med huvudet i sanden

Ska jag sitta här med huvudet i sanden länge till, det undrar jag. Jag är så jäkla feg, måste ta för mig. Men vad är det jag ska ta för mig då? Vad ska jag roffa åt mig. Ingen aning. Fast det är inte sant. Jag har hur många projekt i huvudet som helst. Jättemånga. De är för många. Det är det som är problemet. Var börjar jag? Vilket börjar jag med? Vem ska jag bolla med? Fröken V eller Fröken Jansson? Kanske med Fru Falk?

Jag sitter med mina projekt och tänker på dem. Tänker på dem?

Jamen, det är ju roligt. Eller inte. Nu måste jag verkligen dra upp huvudet ovanför ytan och börja sortera mig. Ja, Jag måste sortera upp mig. Lägga mig i två olika högar. Kastahögen. Sparahögen. Sparahögen är de projekt som faktiskt är någorlunda realistiska som jag kan förverkliga.

Efter min mammalediga period måste jag komma igång med mitt. Mitt mitt mitt. Måste bli ego. Det är jag så jäkla dålig på. Jag sätter hela tiden A, F och K först och sist kommer jag. Fegt. Ja, det är jättefegt. Men enkelt. Och så jäkla typiskt kvinnligt. Jag kräääks. Men så är det JUST NU.

Jag är varulven i videon, som springer ifrån mig själv och så kan jag ju inte ha det. Vill inte fega ur. Vill inte vara rädd. Vill inte ha huvudet i sanden. K försöker pusha hela tiden och jag bangar och skyller ifrån.

Det måste bli ett slut på det hörneni. Foglossningsmamman rycker upp sig. Jag spänner på mig bältet. Trycker ihop höfterna. Rätar på ryggen. Dricker ett glas vatten och går och lägger mig.

Imorgon ringer jag Fru Falk och Fröken V och frågar om de vill bolla med mig?

Grönprickigt bröd?

Nu på morgonen när jag skulle sätta tänderna i mitt lilla goda ego. Hejdade jag mig. Det var fullt med gröna prickar. WTF?? Mögligt? Men jag bakade det ju för knappt 12 timmar sen, hur är det möjligt?

Kan någon förklara, varför har solroskärnorna blivit knallgröna? Ser ut som jag försökt varit lite rolig och doppat de små kärnorna i grön äcklig karamellfärg.

Nej, de är inte gamla. Förpackningen är nyköpt och bäst före datum är år 2009. Jag kollade även de ogräddade solroskärnorna som ligger kvar i påsen. De ser helt "normala" ut. Hur kan det ha blivit så här? Mitt ego har fått sig en rejäl törn nu. Hjälp mig nu, snälla!

Gröna prickar är inte direkt smickrande för ett bröd. Man associerar ju direkt till något annat äckligt.

UPPDATERING: Kollade med Riddarbageriets Johan och Emma, tydligen så är det linfröna som sätter igång en kemisk reaktion. Det borde jag fattat själv. Jag har ju arbetat med lin i alla dess former i en massa år. Sen fick jag även lära mig att har man valnötter i så blir de lila. Det är ju en finare färg i ett bröd än mögelfärg. Tack tack...

Pinsamt enkelt

Men varför har jag inte gjort det här tidigare? Jag kan inte fatta det? Det är ju pinsamt faktiskt. Jag bakar jätte gärna så det är inte det att jag aldrig har bakat, men hur har det kunna gå 35 år innan jag bakar min första fillimpa? Är det bara för att det inte ha stått på löpsedlarna.

- HALLÅ! VÄRLDENS ENKLASTE BRÖD, FILLIMPA!

Sorry ICA, Konsum-Coop-kedjan, Willys och sorry Gamla Enskede Bageri jag bakar hädanefter mitt egna bröd. Är fortfarande i något slags chocktillstånd. 90 minuter tog det, från att jag plockade ut alla mjölsorter till att jag kan sätta tänderna i en färdig macka med ost på.

Underbart! Tack Josephine för ditt enkla recept.

Sömnpiller

Skit vilket sömnpiller boken är. Körkortsboken alltså. My god! Det här kommer nog inte bli så lätt som jag trodde.

Jag satte mig nu tidigare entusiastisk och började gå igenom vad pärmen innehöll. Skrattade högt när jag klarade av skylttestet ganska bra. Likaså ett annat testhäfte som handlade om själva körningen. Högerregeln och helljus på, väjningsplikt, blinka och håll avstånd.

Allt var roligt i de små häftena När jag sen satte mig för att börja läsa den riktiga tjocka boken föll ögonlocken plötsligt ner som furor. Det gick inte att öppna dem igen. Bara i 5 sekunder åtgången för att sen totalt falla kaboom. Tvärkört. Nu måste jag förlita mig på kunskapen jag pluggande in för 5 år sen. Skit också!

Nu tar jag med mig boken till sängen för nu tänkte jag sova. Gonatt!

2 x 180

Jag har hängt vid fotbollsplanen hela dagen. Tyvärr ingen grön fin oas utan en grå och dammig. Vi har sparkat grus och skrotat runtomkring grusplanen i timmar. Min livs längsta fotbollsmatch. Jag trodde matcherna var 2 x 45 minuter men den här pågick 2 x 180 minuter. Enda gången jag kunde locka iväg A var när jag mutade med en gräddbakelse från bageriet.

Så i halvlek gick vi till bageriet och käkade goda bakelser med färska frukter på. Försökte verkligen dra ut på fikastunden in i det längsta. Jag sippade och sippade och sippade. Små små sippar av kaffe. Min latte var iskall när jag tog sista sippen. A hoppade ner från stolen och ville iväg och fortsätta matchen. -Nuuuuu mamma! Koooooom då!

Nu ligger min lilla fotbollskille med röda fina kinder och sover gott. Jag ska nu ut till min lilla balkong och börja läsa körkortsboken. Tar nog även med något gott att dricka.

Är det en hägring, eller på riktigt?

Ja, nu börjar det verkligen arta sig. Börjar verkligen närma mig en milstolpe. Idag skaffade jag även körkortsböckerna och postade tillståndet.

Nu börjar jag se någonslags bil i horisonten och körkortstanten som fladdrar glatt med körkortslappen.

Varnar känsliga ickeföräldrar, stark bild!

F checkade in på SPA medans jag lagade lunch. Han var så kvittrande glad. Jollrade jättehögt och höll på som tusan. Super tyckte jag som snodde ihop lunchen till mig och A. Här gäller det att passa på när han var så glad. Jag hann diska lite också och det är ju jättekonstigt, här borde jag ha fatta att det inte riktigt stod rätt till, för han brukar vanligtvis inte vara så glad i att sitta i babystolen så här länge.

Det var tydligen väldigt skönt med en bajsinpackning för fötterna.

Han hade bajs ända upp i nacken. Det var bara att ta hela SPA-paket och ställa i duschen. Jag fattar inte de här bajsbomberna. Hur mycket kan det komma ur en sån här liten kille? Egentligen...
Undrar om USA klassar detta som terrorism? Blir vi svartlistade? Och undra om jag nu blir kollad av FRA-spionerna?

Over and out....knaster sprAk...

En av alla dessa milstolpar

Så här nära har inte varit ett körkort på länge. Brevid mig har jag alla papper som jag fyllt i för att få ett körkortstillstånd. De är välfyllda nu med all information de kan tänkas behöver om mig. Så nu ska jag leta efter kuvert och slicka frimärken. Sen ut för att leta efter en gul brevlåda.

Igår var jag och besökte närmaste körskola. Pratade med en härlig tant som jag nu bestämt mig för att det är hon som ska se till att jag förverkligar min dröm. Snart ska vi ut på vägarna hon och jag. Jippiiiii...!!!

Skulle jag vara lycklig då?

Om jag var rik. Skulle jag vara lyckligare om jag hade hämningslöst mycket pengar istället för som nu en sketen mammapeng? Tveklöst skulle jag säga som Carrie, absolutely fucking yes!!!

Blir galen på folk som har så mycket pengar att inte ens deras barnbarns barnbarns barnbarn kan spendera toppen av pengaberget. Nej, jag är inte bitter och avundsjuk. Säkert, verkligen inte. Eller jo det är jag. Kanske mest för att jag verkligen skulle vilja spendera hela skiten. Inte spara spara och lägga i högar som Farbror Joakim. Inte heller köpa mig ett eget palats till alla mina tusentals sneakers som jag säkert skulle ha. Jag skulle inte heller spendera pengarna till att köpa mig en förgylld toalett som jag kan skita i, inte heller göra mig ett eget gröna lund.

Nej, jag skulle överösa olika forskningslag med stålar. Skulle köpa upp alla Coca-Cola fabriker i tex Indien och stänga dem eller ialla fall se till att de inte slukar befolkningens livviktiga vatten ifrån dem. För det är ju förövrigt helt sjukt.

Fixa olika slags stipendier, utmärkelser, ge anonyma bidrag till föreningar, pensionärer, en diskmaskin och tvättmaskin till en barnfamilj, en resa till en sjukskriven tex. Jag skulle vilja starta vårdhem för tex pensionärer där allt ingick. Allt du skulle vilja ha eller uppleva på ålderns höst skulle fixas. Inget tjafs.

Sen skulle jag givetvis gå raka vägen till Mint & Vintage och handla som bara Julia Roberts kan i Pretty Woman. Bygga mig lite hus och kanske bli ekologisk mjölkbonde på gotland med en härlig prunkande trädgård som hönorna kan gå och leta mask i.

Lycklig...??? Är det lycka?

Godnatt alla rika med guldtoaletter, sov så gott!

Grattis till S:et!

Halloumi aaamen!

Idag träffades två halloumifreaks över en lunch under skuggan av ett lummigt träd. Där satt vi, jag och Anna, vi visste precis vad vi skulle beställa. Finns det halloumi i någon maträtt slutar det oftast att jag tar just den. Halloumi, lika med knark för mig. Så blev det även denna gång. Tog kycklingspett med bulgursallad utan halloumi. Lugn, på detta ställe som vi satt på, kan man få den som en förrätt. Dock så jäkla tråkigt upplagd. Hallomin ligger grillad i mitten på tallriken, runtomkring den magiska osten ligger tre små miniminisalladsblad, en liten tomatklyfta och sen någonslags gucka. Thats it!

Det ser verkligen sjukt ut, osten blir liksom ännu mer gigantisk med där lilla omkring sig. För de snålar verkligen inte på hallomin. En hel jäkla hallomibit, alltså vi pratar den sizen som man köper i affär inte någon liten ärtbit. Jag trycker i alla fall lätt i mig den utan att skämmas. Saltnivån stiger alarmerade i kroppen.

Men vad gör det. Halloumi...aaamen!

Tack Anna! ;) Snart igen va?

Gonatt nu mina små älsklingar!

Just nu försöker jag natta två små killar samtidigt. No problems om de hade legat i samma säng i samma rum. Nu ligger de två små barnen, som verkligen borde gnugga John Blunds magiska gonatt pulver i ögonen, i varsin säng i olika rum. Jag går mellan rummen och stoppar om, klappar och smeker fina små huvuden.

A ligger själv men måste ropa ibland på mig när jag är inne hos F, utifall jag skulle ha fått för mig att gå ut utan honom. Varje gång han ropar försöker jag att inte svara för då vaknar F, men måste svara då mamma blir till maaaaammA...!!!

Lilleman spärrar upp sina små blå igen och ler, nej, det är inte morgon. Börja om från början. Vyssa, gunga, sjunga, vyssa, gunga, sjunga tills man ger upp för att foglossningsmammans höfter och knän börjar gnissla så högt att det blir omöjligt att somna, då slänger man fram bröstet. Stackars bröst.

Men nu ligger de själva i sina sängar. Vakna. A räknar alla tunnelbanetåg han hör, här finns inga får att räkna. F jollrar till sina fina spegelstjärnor som hänger ovanför spjälsängen. Jag sitter i soffan och håller tummarna. Somna somna somna. Det verkar lovande. Rapporterna om tågen kommer allt mer sällan och jollrande i andra rummet låter tröttare och tröttare.

Gonatt älsklingar...

Det går framåt eller var det bakåt?

Nu har jag rotat fram mitt gamla bälte. Tro inte att det är något snyggt läderbälte som jag har hittat. Nej, det är mitt fula gråa tråkiga stödbälte som jag hade när jag var gravid. Eftersom foglossningen har kommit tillbaka och jag sitter återigen med TENs apparaten morgon och kväll kan det ju inte skada att klämma åt höfterna lite när jag går här hemma med lilla F, eller lilla och lilla. Han är rätt så stor nu, han ligger just för tillfället och försöker kämpa sig till en leksak som ligger 2 cm bort.

Han rullar nu också. När jag och A skulle gå till dagis imorse och jag skulle hämta honom från hans filt på golvet. Låg han inte där. Hann bli lite kallsvettig för en sekund tills A skrattade och frågade varför jag hade lagt honom under bordet i vardagsrummet. Det tyckte han var tokigt.

Det är nog just F som orsakat att foglossningen har kommit tillbaka, fast inte helt och hållet. Jag måste t.ex. sluta att sitta i skräddarställning när jag ammar, sluta att bära och kånka upp fullproppade kassar med mat, dagispåsen, F och skötväskan. Samtidigt. Måste också sluta att göra som pappa, stega, pappa stegar upp gotland, jag stegar upp gatorna här hemma. Måste sluta...

Nej, jag måste verkligen sluta skriva och hjälpa F moppa golvet med en riktig mopp för annars lär F får en allergichock eftersom han ligger och ålar sig framåt och suger på golvet.

FÖRLÅT BRORSAN!!!

Jag visste inte att det skulle vara en överraskning. Förlåt alla brorsans arbetspolare. Förlåt att jag sabbade överraskningspartyt. Jag skyller ifrån mig och pekar på din fru kära bror. Hon berättade men sa inte att det hemligt.

Så nu hoppas jag att du var jäkligt duktig på att spela förvånad när alla stormade in på kontorsrummet för att ta ut dig på en helkväll. Att du lika förvånat och med blossande kinder sa, ojoj va tokigt och jag som trodde att jag skulle hem och tvätta.

Gjorde du det?

Första Hjälpen frälst

Jag är redo att möta honom. Är du?

Såg precis ett program på svt. En lektion i första hjälpen. Jag halkade in där mitt i lektionen, skulle egentligen till något annat men fastnade där. Det var bra för nu känner jag mig så peppad och redo att hjälpa andra att jag funderar på att dra ut för att se om det är någon som kan tänkas behöva lite hjälp.

Det har jag väl varit förut också men nu är jag nytankad. Nyfrälst. Jag vill kunna hjälpa till om ole-do-lyckan, krasch-och-bang-lyckan varit framme.

Nu ska jag gå och öva lite på K. Den där biten då man ska använda munnen ni vet, den måste jag verkligen träna på.

Mahatma Gandhi och jag

Emma och Niklas tipsade om en rolig sajt. Man kan analysera sina texter, tex sin blogg. Utifrån texten talar den om vilken typ av person, som har författat texten. Här är analysen från när jag körde min blogg, den är klockren.

The analysis indicates that the author of http://foglossning.blogspot.com has the type:
Idealisten
“Människan i främsta rummet!”
Idealister är framförallt intresserade av människor och relationer - men på ett abstrakt plan. De återfinns ofta som exempelvis präster, psykologer eller med personalfrågor. Mahatma Gandhi är den kanske mest kända Idealisten. Moral och andlighet är exempel på abstrakta människoorienterade begrepp som Idealister ofta dras till - och ägnar en oerhört stor energi åt. De är ofta entusiastiska och fantasirika - och mår som allra bäst när de får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas.

Idealister har en talang för kreativa lösningar och relationer vilket gör att de ofta trivs bra med arbete som innebär att att snabbt sätta sig in i och lösa kommunikativa problem. Typexempel på detta är att arbeta som organisations- eller kommunikationskonsult. I det senare fallet föredrar de oftast den första kreativa fasen och kundkontakten framför att planera och genomföra delmoment. De hatar rutinarbete - annat än möjligen för en stunds omväxlings och avkopplings skull.

Vänsterprassel med Jamie

Sitter här med sprillans ny bok. Den luktar så gott. Jag dreglar när jag sakta bläddrar i den. Inte för att boken är ny eller att den luktar gott. Det är de fantastiska bilderna och recepten. Jag har fått min första Jamie Oliver bok. Har inte varit sugen på dom tidigare. Men den här kunde jag bara inte motstå. Den är så snygg. "Hemma hos Jamie", Fyra årstider i köket". Den innehåller allt som får mig att bli knäsvag och yr. Mat och odling. Börjar genast längta ut till landet där jag drömmer om att vi ska ha ett fint hus med en härlig trädgård. Bläddrar vidare i boken, suger in lite saliv från mungipan.

Åhh, vad ska bli den första maträtt, som jag ska göra?

Kanske blir det jordgubbssallad med prosciutto och halloumi eller grillad marulk med en ljuvlig gryta på rosenbönor. Men rökta rödbetor med grillad oxfilé och kesodressing låter ju också himla gott så den kanske. Nej, det bli risotto med grillad svamp för där har jag alla ingredienserna hemma.

Ohlalaaa vad gott det ska bli...

I'm with stupid

Jag älskar ju "Little Britain" och är fortfarande lite smygkär i Pet Shop Boys så denna kombo är ju givetvis så underbar. Såg den precis på MTV och satt och mysfnittrade.

Jag är en smygroyalist!

Det här trodde jag inte om mig själv. Alltså, min farmor var en riktig royalist. Inte jag. Farmor älskade Kungahuset. Älskade Drottningen och Kungabarnen. Inte jag. Min farmor log nog lite igår om hon såg mig däruppe ifrån sitt fina lilla moln. Kanske skrattade hon högt och hjärtligt, petade armbågen i sidan på farfar så att farfar skvimplade ut lite kaffe på sina rosor. Pekade ner på oss för att visa vilket tokigt barnbarn de har.

För igår gjorde jag det. Jag gjorde det jag aldrig skulle tro att kunde göra. Jag puttade fram min son som hopplade omkring helt utan att veta varför han hopplade och viftade med en Sverigeflagga. Varför alla hade haft roliga flaggor och inte han tidigare under dagen. Men som äntligen hade hittat en under en pakethållare på en parkerad cykel. Vilken lycka. Nu gick vi i alla fall vid slottet och viftade med flaggan och plötsligt blir det alldeles tomt på bilar i körfältet. En polis berättar att snart kommer Kungen. Ojoj...vad spännande!

När bilarna glider förbi oss med Kungen och Drottningen alla kungabarnen och andra kungligheter, vad gör jag då? Jo, jag puttar fram min son och säger åt honom att nu kommer Kungen, vifta med flaggan...Va???

Jag blev så paff av mig själv att jag fullständigt kom av mig så pass att jag i chocktillstånd ställer mig bakom min lydiga son och ler till Kungligheterna. Det kittlade till i magen när högvakten samtidigt passerade bakom oss, uppklädda till tänderna dagen till ära.

Farmor, jag gjorde det för dig.

Mjölkkossan jobbar hårt

Åh, vad härligt vi har det här i skuggan! F ligger och sprattlar och jobbar på att göra mjölken i magen till grädde. Det verkar som han ska lyckas. Jag jobbar på att dricka så mycket jag kan för att han ska få den goda härliga mjölken som han så glupskt dricker. Det är knappt jag hinner med hans tempo.

Nej, nu ska jag inte sitta här och skriva. Nu ska jag passa på när han ligger här och skvalpar och är nöjd att läsa klart den där artikeln.

Lycka!

K kom precis hem efter Bvc besöket som egentligen skulle äga rum imorgon. Man skulle ju kunna tro att han var sur. Lite sur. Men icke istället hade passat på att hämta ut ett trevligt paket till mig. Det var säkert inte till mig bara men just nu vill jag tro det.

Ett härligt gäng låg inne i det vadderade paketet. Kleerup, DJ Shadow, Jaylib låg och kramades med Afasi & Filthy och Erykah Badu.

Nu ska jag ladda min fina lilla svarta iPod med det här härliga gänget.

Första Hjälpen

F har äntligen somnat. Han har så svårt för att sova nu när det är så varmt. Han blir som en trött slingrande ål i famnen och den ålen får man gå runt med i timmar. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen.

Det här Friskis & Svettis Johan kommer jag att få Madonnaarmar av. Sweet!

Nu när F sover ska jag ägna mig åt första hjälpen. Min fina klätterväxt behöver lite ompyssling och kärlek. Tror jag tar med mig en balja te också och slänger ett öga åt artikeln jag försöker läsa klart. Jag började i söndags. I Filter, mycket bra tidning, är det en artikel om Jesper Kouthoofd som är mycket läsvärd. Bara jag får läsa klart den bara.

Non-Alcoholic för en mjölkkossa

Så här ser min kväll ut, härligt va?

Nu kanske ni skulle kunna tro att foglossningsmamman sysslar med smygreklam. Men faktum är att Carlsbergs Non-Alcoholic är jäkligt god. Så helt riktigt, så gör jag så inibängen reklam för denna underbara öl, som en mjölkkossa som jag, kan sitta och njuta av så här på måndagskvällen ute i min lilla trädgård.

Läge att flytta?

Njuter för fulla tekoppar ute på nyfixade balkongen. Sticker näsan i vädret, blundar och inbillar mig att balkongen plötsligt förvandlats till en skön trädgård. Blundar och famlar efter tekoppen och fantiserar att jag sitter under ett äppelträd precis brevid kryddlandet.

Tätt tätt intill sitter jag brevid mina fina blommor och kryddor. Så nära så nära.

Innerligt försöker jag tänka bort byggarbetsplaten nedanför balkongen. Bilarna inbillar jag mig att det är havet som stormar.

Jag vill flytta! Men just nu njuter jag på min lilla balkong och drömmer mig bort.

Nejdå jag har inte glömt...

... bort bloggen. Men det har bara inte funnits tid till att skriva. Jag har varit fullt upptagen med att fira min lilla älskling som fyllt 4 år. 4 år och 4 kalas blev det. Han måste var speciell.

Så stället för att skriva inlägg här har jag bakat bullar. Skrivit listor. Ammat F. Stoppat godis plus leksak i 12 små kalaspåsar. Slagit in presenter. Städat. Städat. Städat. Tänkt tillbaka för 4 år sen vad jag gjorde då minut för minut. Ammat F. Blåsit upp ballonger. Hämtat andan. Bakat kakor. Slickat skålar. Diskat. Ammat F. Gjort en monster tårta med fyra lager som hotade att glida isär och bli en god kladdig sörja i fyra delar. Kastat omkring serpentiner. Lekt skattjakt med 12 små underbara barn. Aktat mig för piraterna som gömmer sig i skogen och vaktar skatten. Pustat ut och ammat F. Städat. Diskat......zzzzzzzzzzzzzzzzzzz i en vecka efter.

Men oj vad roligt det har varit.

Vardagsstånk

F på magen, i BabyBjörnen eftersom han totaldissar sin vagn, i ena handen ny golvmopp, blöjor och en kasse med lite mat. Den andra paraply.

Har jag tjatat tidigare om körkort? Ja, men jag gör det igen. Var är bilen och var är vardagslyxet?

Stånk stånk...

Jag en superhjälte?

Pust! Det är snart 2 timmar kvar av denna dag. Låt det bli två lugna timmar utan kaos. Jag behöver det efter en dag med en liten febrig ynklig lillebror, en ivrig storbror som vill lära sig allt och helst allt och nu på engång, plus en svärmor som just i denna stund sitter på SöS akuten...

Hahaha...va? Vad hände?

Idag hade jag gärna varit en superhjälte med tre personligheter. Första personligheten en lugn tröstande mamma med super tålamod, den andra en super pedagogisk skolfröken som sitter inne med alla svar på alla tusen frågor och den tredje personligheten, en superhjälte som kan handskas med envisa svärmödrar som vägrar åka till akuten fast det gör ont i bröstet när man andas efter att man fallit och slagit i både revben och höft.

Men men jag är helt vanlig. Ingen superhjälte. Fast å andra sidan F sover fridfullt och A drömmer säkert om dinosaurierna vi läste om i FAKTABOKEN, hur tråkig som helst att läsa som gonattbok, jag försökte med Lill-Zlatan men icke. Faktaboken blev det. Svärmor, ja hon sitter ju på akuten. Så kanske ändå...

Snormonstrena anfaller

F vakande med feber i dag, inte hög men dock feber och vrålförkyld. Jag vet precis hur han fått det. Varje dag när jag kommer till dagis förvandlas jag till en riddarmamma med spejarögonen på.

Öppnar grinden till dagis och stänger den snabbt för att inte ett litet snormonster ska smita ut. Parerar de första utfallen mot vagnen där oskulden F ligger och sover utan vetskapen om farorna som hotar utanför. Spejar efter A, lokaliserar honom och styr stegen mot honom samtidigt som jag spejar mot en fröken för att tala om nu är jag här. Parerar ytterligare några utfall mot F i vagnen. Jag lyckas. Men då jag, riddarmamman, äntligen får fatt på A och vi kramas det är då de små snormonstren passar på. De kommer från alla håll. Jag försöker parera mot snorfingrarna som pressas ner i vagnen mot F men förlorar varje gång. F vaknar alltid upp av att titta upp mot ett snorigt finger som är påväg ner till honom.

Det är det som gjort honom så febrig och förkyld. Små knubbiga skitiga snorfingrar som glatt vill klappa och känna om tänderna har kommit än.

Jag, riddarmamman med de hopplösa spejarögonen som så desperat behöver nya glajer, ger upp mot snormonstren. De vinner.

Twitter kvitter

Om ni tittar till i högra spalten ser ni Twitter. Det är min lilla microblogg. Det är ju inte alltid så att jag har tid att skriva ett långt inlägg varje dag. På sistone har det typ varit ett i veckan för att tiden och orken inte har funnits. För familjen går före bloggen. Än så...

På min Twitter kan jag snabbt skriva vad som händer just nu.

Det är ganska coolt, för jag kan skicka ett microinlägg via sms eller via Firefox med hjälp av tillägget TwitterBar. Mycket enkelt och roligt.

Mer sånt. Kvitter i Twitter.

Min dator har fått virus!

Den blev totalt nernyst av F. Hela skärmen blev prickig av snor som långsamt hotade att rinna ner bland tangenterna. Fuktskadad av snor. Viruset tränger in i datorn. Är det så här datavirus sprids?

Jag utövar Voodoo på F

Jag visste att jag skulle ha hängt upp den tidigare. Varför har jag inte gjort det? Dumt! För tydligen funkar den. Voodollen alltså. Den sänkte en frid över F så att han somnade om när han vaknade i vanlig ordning när vi öppnar grinden till dagis och det har aldrig hänt förr. Det brukar vanligtvis vara galskrik när han vaknar. Så det slutar alltid att jag går omkring med en tom barnvagn och med en helnöjd F i famnen eller i BabyBjörnen. Det börjar paja min gamla foglossningskropp.

Kan fortfarande inte fatta det, att han somnade om. Kanske var det pinglan som är fäst vid VooDollen som gjorde att F somnade om eller var det voodoo...?

Adam maten är klar!

- Aaaaaadam!

Inget svar. Ropar lite högre från köket.

- Adam maten är klar!

Fortfarande inget svar. Det är ju inte så att vi bor gigantiskt stort och att det är därför han inte hör. Ropar ännu högre.

- ADAM! Maten, den är klar nu! Du som var så hungrig. Kom nu! Slit dig från spelandet.

Knäppt tyst. Det enda som hörs är musiken från Tony Hawk.

Går ut i vardagsrummet för att säga till honom igen att nu får han faktiskt sluta spela och att han kan spela efter maten och bompa, men det hade han redan gjort. Hittade honom fullständigt nermosad i soffan. Kraschad. Han hade slocknat och med sina hörselkåpor på. En dag på dagis kan tydligen vara hur jobbig som helst. Eller är det mitt tjat kanske?

Lavendel Superskate

Adidas Flavours of the World Lavendel. Mina fina sneakers ute på premiärwalk med F i vagnen. Sovandes. Alltså F. Det är nu för tiden ovanligt att F sover i vagnen eller sover överhuvudtaget. Han har bestämt sig för att det är mycket roligare att vara vaken och det är det ju. Negativt är att för en liten 2,5 månadars bebis så funkar det inte riktigt att vara vaken jämt. Så han kämpar att skratta och gurgla och sprattla in i det sista. Somnar en kvart, skrattar lite, somnar en halvtimme, gnäller för att han verkligen är jätte trött men skrattar lite till och somnar lite lite till och vaknar...

Jag skulle kunna fortsätta men det blir liksom inte så roligt att läsa då. Positivt är att jag får sova jättebra på nätterna. Men det vågar jag knappt skriva, i alla fall inte säga högt för då kanske F hör det och bestämmer sig för att vara vaken då istället.

Idag sov faktiskt F, hör och häpna i TRE timmar nästan fyra i sträck. Vad gjorde vi då? Åkte in och köpte kallingar till K. VA???!! Jo, det är sant. Vi spenderade de timmarna i affärer. Fast det var skönt. Vi mumsade chevre med fikonmarmeladmackor och handlade kallingar. Härligt söndagsnöje. Hittade en väska till mig som jag högt sa till K, ÅHHH VILKEN FIN VÄSKA! Hoppas han fattar. Det fanns bara en.